Etikett: odling

Publicerat

Därför vägrar jag påsjord

Fritidsodlingen förbrukar mest torvjord idag, inte yrkesodlingen, enligt Lena Israelsson, trädgårdshjälte. Det är helt orimligt att trädgårdstrender i sin strävan att komplettera och för vissa ersätta konventionellt matproduktion, utsätter klimatet och jordklotet för större störningar än den mycket reglerade produktion som vi vill komplettera.

Med tufsig gräsmatta mellan bäddarna, uppbyggda av egen jord innanför lådväggarna behöver inte en sån här trädgård vara nån klimatkatastrof.

Parallellt med vårt hobbyodlande så står vi inför en snabb uppvärmning av jordklotet där massor av våta torvmossar nu blottas från under istäcken och tinande permafrost. Uttorkande mossar släpper ut mängder av metangas, vilken också är den kraftigaste klimatgasen. Vi har absolut inte råd att utöver en galopperande klimatkatastrof fortsätta dika ut torvmossor för hobbyodling. (Och givetvis måste Finland sluta elda upp torv med.)

Torvbrytning. Torrt sånär som i fåran. Metanet har redan dragit till väders.
Nationalparken Store mosse, nu snackar vi! Ingen riktig mosse utan spång.


Även den nya odlaren behöver hitta andra sätt att etablera en odling. ”No dig” har egentligen aldrig handlat om påsjord. No dig är ju i viss mån en jordförbättringsmodell, som inte kräver att man gräver ned sig i jorden som behöver förbättras. Men den kräver sina mängder i kompostjord och organiskt material. En annan anledning att undvika grävning är för att inte störa mikroliv och maskar i en kanske finfin matjord under gräsmattan. Mycket hedervärt såklart, och även ett sätt att minska mängden ogräs senare på säsongen. Men genom att gräva först och täcka senare under säsongen när mer organiskt material finns tillgängligt så utnyttjas platsen och lokalklimatet bäst.

Back to basics för hemmaodlaren

På en flygbild från någon gång mellan 1950-1960 över första bästa villaområde i min hemstad, så ligger det lustiga fyrkanter i de flesta trädgårdar. Trädgårdsland! Var det en nostalgitripp från minnen av ett övergett självhushåll på landet, eller ett sätt att dryga ut kassan med egna skafferivaror? Idag är det oftare lustiga cirklar i form av studsmattor som syns bland husen på satellitbilderna, men jämte dessa skulle många fortfarande få plats med en eller flera fyrkanter eller vilken form man nu vill ha. Mormor grävde sina fyrkanter, det var tungt, men med de metoder som finns idag för odling behöver man bara gräva en gång. Nu skippar vi harvandet och plöjningen och gör i stället rader för täckodling som återvinns år efter år.

Sens moralen av Lena Israelssons data, är att om en inte har tillgång till stora mängder organiskt material att lägga på sin gräsmatta som kan bygga ny jord naturlig väg över tid, så får man nog ta fram spaden och gräva trots allt.

Lena har också i sociala medier något bestört beskrivit hur odlarens första steg idag är att göra investeringar i lådor och jordsäckar, vilket har gjort hobbyodlandet onödigt kostsamt. Det första steget borde ju i stället vara att bygga upp en jordfabrik, och köpa en vettig spade. Maskarna och mikrolivet ligger ju kvar bredvid där en har grävt, och med kontinuerlig tillförsel av organiskt material kommer det där grävningstraumat att ha löst sig ganska snabbt. Det stora hotet var aldrig att gräva en gång, det var att år efter år störa jorden med höstgrävning och plöja och kötta på med jordfräs. Vinsten för våra ryggar, mikroliv och klimat består!

Börje Remstams trädgård. Börje är en stark företrädare för no dig och få har producerat så mycket vackra ord till daggmaskens lov. Men har man inte tillgång till de enooooooorma mängder av organiskt material som Börje, så behöver man tänka annorlunda. Det finns ändå väldigt mycket att lära sig av hans metoder, även med några initiala spadtag.

Spadtag för hållbara odlingsbäddar

Även med lasagnebäddar och andra modeller som bygger jord av grövre organiskt material, så kan man spara på torvbehovet genom att gräva en grop först och lägga undan det där översta lagret av jord. Lägga ner sitt material i gropen, och sedan täcka över med jorden och plantera i det översta lagret som vanligt. Tungt jobb kan det vara, men detta gör man ju bara en gång. Det går ju att kombinera med odlingslåda för att få den där eleganta raka kanten att köra gräsklippare mot.

De flesta jordproducenter säljer idag torvfri planteringsjord i påse, men den är mer kostsam att köpa och kan ofta vara lite bängligare att hantera. Under min utbildning i permakulturdesign beskrev Maria Svennbeck, diplomerad permakulturdesigner och erfaren trädgårdsmästare, hur konventionell påsjord dessutom innehåller större andel torv än om man köper lösjord på flak just för att det ska vara enkelt för kunden att hantera påsarna. Det är vi hobbykonsumenter som behöver ta ansvar för detta.

Jag provade några olika torvfria jordar förra säsongen, och tycker det har fungerat riktigt bra att blanda ut med annat material. Att blanda den här jorden med annat, eller annan jord, är också ett sätt att få ner inköpskostnaden på påsar som ju kostar mer än till exempel ica:s massförsäljning av torv på parkeringsplatsen nära dig.

Länkar

Lena Israelssons bästa jordrecept
Vår dröm om lustgården, mitt inlägg om täckodlargurun Börje Remstam

Publicerat

Köksträdgårdsväxter som odlats sedan gammalt i Norrland

Bearbetat från boken Bevara och sköta en gammal trädgård, av Christina Ilminge, Prisma 2002

Vitkål
Växer särskilt bra i Norrland. Sommarkål, höstkål (vinterkål bara i södra Sverige). Så i kallbänk i april. Tre välutvecklade bladpar och frostfritt, ut i landet med jord upp till första bladparet. Kupa första gången i juli. Eventuellt en senare kupning också, för att ge stadga. Plantera rädisa emellan för att locka insekter (kålfjärilen i synnerhet) från kålhuvudena. Skadeinsekterna är dock färre i Norrland… Träaska mellan raderna skrämmer också. Plantera 50cm avstånd i förband.

Grönkål eller kruskål
Som dekor eller mat. Grönkålen sås på friland i juni. 50 cm avstånd, behöver inte kupas. Skörda helst efter första frost, låt stå kvar också över vintern.

Rädisa
Bra som mellanväxt/mellankultur.

Majrova
En slags trädgårdsrova, som var vanlig under 1800-talet. Växer snabbt och kan sås i omgångar, skörda när de är ca 5 cm i diameter och kan tas fram till senhösten.

Morot och palsternacka
Morötter har odlats sedan medeltiden. Tidiga sk ”karotter” som skördas i juni. I april såddes medeltidiga och sena, skördades i augusti. De kan sås i samma bädd, men de tidiga kan också sättas mellan lökrader. I Norrland kan man höstså morötter för att hinna utvecklas nästa år. Om blasten hinner upp täcker man med granris. För att inte höstmorötter ska bli gröna i toppen (solanin?) kan man kupa dessa lätt.
Palsternackans frön är svårgrodda, så tätt och gallra sedan till 10 cm avstånd. De behöver mycket utrymme, som man kan lägga mellan raderna. Färdiga palsternackor kan stå kvar i landet under vintern och får då sötare smak.

Rödbeta
En av de vanligaste köksväxterna som aldrig har tappat sin plats. Förr många olika former. Sås i april-maj, gallra till ca 10 cm avstånd. Passar bra med mellansådd till exempel sallad, rädisor, lök eller kål. Skörda med rot och bit av blasten – förr användes även stjälkarna till stuvning. Vinterförvara i lätt fuktig sand i stuka eller källare.

Kålrot
Kålroten har idag ersatts mycket av potatis men har odlats sedan medeltiden. Kan sås direkt i juni upp till mellersta Sverige, men i Norrland måste den generellt förodlas i kallbänk eller växthus. Plantorna ska kupas och kan skördas efterhand till senhösten.

Blad- och rotpersilja
Persilja är en gammal växt från medeltiden, då var det förmodligen bara rotpersilja som användes – både rot och blad. Den kan odlas som palsternacka men i lättare jord. Bladpersilja trivs i alla jordar och passar mycket bra som mellankultur, mellan andra grödors rader. I juli ska bladpersiljan stå med 15cm avstånd, rotpersiljan 30 cm avstånd. Bladpersilja som gått i frö används inte. Rotpersiljan kan förvaras ute i landet över vintern om man tar av blasten och täcker plantorna med tex granris.

Spenat och sallat
Kan sås tidigt på våren eller i milt höstklimat för att få tidig skörd. Spenat växer fort och var en vanlig mellankultur, tex mellan lök och rotsaker. Skörda genom att klippa hela stjälken, eller plocka enstaka blad. Knipsa bort översta bladrosetten för att hindra spenaten att gå i blom, då lägger den energi på att bygga upp blad och förgreningar istället.
Både sallat och spenat har odlats sedan medeltiden. På 1800talet fanns det flera olika sorter, bland andra huvudsallat, bindsallat och plocksallat. Passar liksom spenaten som mellankultur, som morötter, lök eller på gurklisten.

Lök och purjolök
Lök var en viktig gröda under medeltiden, också. Särskilt rödlök, eller kepalök, har lång historia och lär ha odlats redan under vikingatiden. Den gula löken dök inte upp förrän på 1800-talet. Kan frösås eller så får man använda sättlök, det senare det enklaste sättet i Norrland. Frösådden måste ske tidigt i drivbänkar eftersom fröna tar lång tid att gro… Bredså grunt, gallra till 5cm avstånd, plantera ut ”i maj” (=när frostfritt). Sättlök planteras i maj, men får sämre hållbarhet än frösådd lök. Frösådda lökar kan torkas och eftermogna efter skörd, ute i landet eller inne på torkställ. Ju bättre de torkas desto längre hållbarhet får de! Det är viktigt att riva av stjälkar och rötter för hand. Förvara i nätsäck eller spånkorg. Sortera ut ”sticklök”, 1,5cm-2cm som kan sås tidigt för att kunna växa på sig vidare och bli en tidig sommarlök att skörda. Kan ej lagras.
Purjolöken var vanligare i herrgårdsmiljö än vid torpen. Kupa för att få den bleka stjälken. Skördas i oktober eller kan stå kvar under vintern, bara den skördas innan den börjar växa igen på våren (och bli äcklig?).

Gräslök och piplök (vinterlök, salladslök)
Odlades ofta som kantväxt runt odlingsbäddarna. Flerårig men behöver förnyas vart tredje år och förökas lätt genom delning. Klipp av blommorna för att de tar energi från plantan, och sprider sig också mycket med fröer från blommorna.
Piplök är en gammal bortglömd lök från 1800-talet, som har fått en nytändning genom intresset för perenna grönsaker i permakultur och skogsträdgårdar. Den tål frost bra och kommer upp tidigt på våren, passar bra som tidig gräslök. Den är flerårig, perenn, och blommorna ska även för piplöken knipsas bort. Eller så behåller man några blommor för utseendets skull… Går att föröka med delning av lökar, men kan också vara bra att förnya ett bestånd med frösådd ibland, bra läge att låta nån planta gå i blom. Lättgrodd!

Vitlök
Har odlats som folkmedicin sedan vikingatiden, man tuggade den rå och den gav ett magiskt skydd. Att hänga upp några vitlökar vid dörren skyddade huset och gården mot häxor. Men i Norrland var den nog inte så vanlig, trots att den växer bra här med.

Dill, krondill
Får man bara in en planta kan man låta den självså, med viss uppsikt då den lätt sprider sig. Dill har lång historia för kryddning och medicin, och det är i stort sett samma växt vi odlar idag som man odlade förr. Fulländad? Krondill kallas den dill som har fått blomma och gått i frö som dessutom har mognat, så kan man använda kronan i inläggningar.

Ärtor
De ärtor som var vanligast förr är de så kallade ”åkerärtor”, de har odlats sedan forntid för djurfoder och människoföda. Den idag alltmer omtalade gråärtan odlades fram till andra världskriget men ansågs vara fattigmansmat vilket kan förklara varför den försvann när samhället blev mer jämställt.
Under 1600-talet kom trädgårdsärtorna – spritärtor, spritmärgärtor och sockerärtor. Spritärtor heter så för att man ”spritar ärtor”, alltså sprätter ut ärtorna ur sina baljor för att torkas eller ätas färska. Bara sockerärtor äter man hela baljan. Spritärtor skördas allteftersom baljorna torkar på plantan. Man kan  plocka in hela plantan och tröska loss ärtorna. Sockerärtor plockas hela och innan fröna börjar bli runda och tjocka. Ärtplantor behöver stöd för att klättra, och förr använde man gärna avlövat ris från lövträd som stöd. Ett spänt hönsnät mellan två störar gör det lätt att kunna använda raderna mellan ärterna för tidiga mellangrödor, som spenat och rädisor.

Bönor – spritbönor, skärbönor, brytbönor och vaxbönor. Och bondbönor (välska bönor)!
Spritbönorna (turkiska bönor) användes mest till ”bruna bönor”, men odlades inte i Norrland då de behöver en längre säsong för att mogna. Skönt, för det verkar drygt att sprita bönor. Bondbönor användes också bara själva bönorna, medan man använde hela baljan av de övriga sorterna. Skärbönor har trådiga baljor och skärs därför till mindre bitar innan tillagning, var ganska vanlig i Mellansverige men brytbönan tog över. I Norrland kan generellt bara låga sorter som sås tidigt i drivbänk, för att hinna sättas ut senast före midsommar. Låga bönor, och krypbönor, kunde planteras runt odlingsbäddar och gurklist, eller mellan potatis för att motverka bladlöss.
Bondbönor har så kraftiga stjälkar att de inte behöver växtstöd gynnas av att kupas. De kan samodlas med ärter och bli ärtplantornas växtstöd. När plantorna har blommat färdigt kan de toppas för att gynna tillväxten av baljorna och motverka bladlusangrepp. Bondbönor och potatis passar väldigt bra då båda kan kupas samtidigt.

Jordärtskocka
Har inte odlats i Norrland men kommer starkt med hjälp av permakultur och skogsträdgårdsodlarnas förmåga att skapa gynnsamma mikroklimat. Den har annars odlats lite som potatis, upp till mellansverige, och växer sig väldigt hög. Påminner om solros, som är en släkting. Är flerårig i den mening att den kan förökas genom att man helt enkelt lämnar kvar några knölar mer eller mindre medvetet eftersom den lätt sprider sig på detta vis. Det är lätt att missa de små knölarna vid sidan av, och det kan vara en god ide att odla skockor i en avgränsad bädd så att den inte sprider sig ohämmat.

Potatis
Vinterpotatisen odlade man storskaligt på åkrar, medan man i trädgården kunde ha tidigare sorter som måste ätas direkt. Under kristider odlade man dock vinterpotatisen hemmavid också. Potatis är vanskligt på det vis att den är mottaglig för flera sjukdomar, och en del lokala sorter i synnerhet då föryngringen inte var tillräcklig förr. Därför är det också bra att byta ställe där man odlar potatisen varje år, och gärna också skifta sorter. De skyddar varandra mot sjukdomar. Förgro någon månad före utsättning. Plantera ut gärna före midsommar (”maj”) med ordentliga radavstånd som gör kupning möjlig. Skörda 2-3 veckor efter blomning, plocka upp potatisen när det är torrt ute.

Gurka
Denna exot har faktiskt odlats i Norden sedan 1400-talet, men då främst i kloster- och slottsträdgårdar. Sedan mitten av 1800-talet blev gurka vanligare i köksträdgårdar, då handelsträdgårdar etablerades och började odla upp plantor för försäljning. I mellansverige kunde man odla gurka i vad man har kallat för lister, idag skulle det kunna vara en hugelbädd eller upphöjd bädd. Genom att tillföra halvbrunnen gödsel fick man upp temperaturen i bädden, likdom dagens varmbänkar, som placerades någonstans vindstilla. Upphöjda bäddar, lister, torkar dock lätt under varma sommardagar, något att tänka på för de törstiga gurkorna. Gurkplantorna mår bra av att kupas, och vid risk för nattfrost måste plantorna täckas. Man brukade använda speciella vass- eller halmmattor för detta, men idag kan man ju använda fiberduk eller lättare skyddsväv. Gurkor mår bäst av att vattnas på kvällen enligt Ilminge. I Höga kusten och Ådalens gynnsamma klimat kan man experimentera med sina frilandsgurkor, mot sydväggar eller slänter.

Trädgårdssyra (ängssyra, spansk syra)
En perenn som står inför en spännande comeback, då intresset för fleråriga grönsaker ökar. Trädgårdssyra är en släkting till ängssyra, en vild växt med mindre blad men den går också att äta. Den användes som tidig spenat eller som sallad, och kan förökas genom delning eller frösättning. Efter 3-4 år börjar syran ha bildat så många stänglar att det drar näring från bladen, då behöver plantan förnyas. Lättskött!

Rabarber
Odlades som medicinalväxt så tidigt som 1300-tal av munkar. Det krävdes socker för att rabarber skulle bli populär i köksträdgårdarna, kring 1800-talet alltså. Det här är en riktig superperenn som kan stå och frodas i tjugo år på samma ställe. Den brukade planteras i kanten av trädgårdslanden. Under 1900-talets början odlade en del större mängder för att kunna sälja i torghandeln.

Pepparrot
En mycket gammal flerårig kryddväxt, som klarar övervintring även i Norrland. I trädgårdarna hade man några enstaka plantor vars rötter man grävde upp vid behov. Den sprider sig väldigt lätt och gynnas även i övrigt av att odlas i ett särskilt land eller upphöjd bädd (list). Man sätter under våren raka sidorötter som grävs upp eller har sparats från fjolårets plantor. Den tunnaste delen ska vara längst ner och bilda rötter, och man gjorde ett särskilt snitt på toppen av roten, eller ”strängen” som de kallas, för att vid plantering hålla reda på vad som var upp och ner. Man putsar rötterna rena med en mjuk ylletrasa, för att också rensa bort skott och smårötter (men inte alla rötter). Den här raka roten ska bli huvudrot till en ny planta, och man vill ha en så rak och fin rot som möjligt för att underlätta vid matlagning (jmf ingefära, jordärtskocka….). Det är ganska pyssligt att vårda sin rot, som ska friläggas i juni och augusti för att putsas mera. Utan att skada rötterna… Skörd i oktober, förvaring i sand i källare eller stuka. Gräv igenom landet ordentligt så ingen rotbit blir kvar, det blir lätt ett ogräs. Glöm inte att spara de nya sidorötterna till nästa års plantering, de kan ju lämnas kvar i backen inför våren.

Jordgubbar
Fram till 1900-talets början var detta rikemansbär. Genom handelsträdgårdarna kunde plantorna dock spridas vidare till vanligt folks trädgårdar. I Norrland upptäckte man snart att bären gav bättre skördar här än söderut. Förr satte man ofta jordgubbar mellan unga fruktträd, för att hålla jorden runtom ogräsfri. Det har kommit tillbaka i moderna skogsträdgårdar, jordgubbar är en välkommen marktäckare även idag. Första sommaren behöver plantan rota sig och det kan vara bra att knipsa bort blommor för att hindra jordgubbar att bildas – det tar energi från plantan. Gödsla sen höst. Luckra jorden under sommaren. Vattna helst inte under tiden bären mognar, hellre rejält före och efter.

 

Publicerat

Plantera fjärilsvänligt och ryck upp en lupin

Alternativa Höga kusten - allt färre blåklockor längs våra vägar. Gör en insats, ryck en lupin!

Bin och fjärilar är viktiga i hela landskapet, framför allt bin är viktiga pollinerare. Med en toksnabb och allvarlig minskning av den biologiska mångfalden i växtriket, ligger även våra pollinerare risigt till. Och då blir det desto svårare att odla mat för ett vettigt pris, om en ska pollinera för hand.

Genom att plantera ut växter som bin gillar, i ens egen trädgård, kan man göra en hel del nytta utan så mycket arbete. En bonuseffekt av att anlägga en för bin lockande miljö är att man ofta kan få vackra fjärilsbesök på köpet. Med en större mångfald bland dina insekter får du även hem fler sorter av fåglar. Bara fördelar!

Hej isop, lavendel och rödven

Fjärilar tycker om pråliga växter som doftar gott, precis som jag! Här kan du läsa om vilka blommor i trädgården som särskilt gynnar fjärilslivet.

En äng är ett utmärkt komplement till din blivande (nuvarande?) fjärilsoas. Pratensis säljer fröblandningar vars arter kanske bara mormor minns, och som minskar i katastrofal takt i våra landskap. Låt ängen växa i en bra hörna av trädgården och slå den med grästrimmer, lie eller slåtterbalk efter att blommor och gräs har fröat så du säkrar nästa års blomning. Det klippta ängsgräset kan en torka till hö för djuren, eller lägga direkt på kompost. Ligger det kvar på ängen blir den för näringsrik vilket gör det svårt för fröna att växa nästa vår.

Ryck en lupin

Vill du göra den biologiska mångfalden en riktig tjänst kan du ta fram spaden och gräva upp varenda vildlupin du ser! De tar över de gamla ängsväxternas sista växtplatser, vägrenar och förvildade trädgårdar, och har börjat få en nästan ohanterlig fart på spridningen. I Norge har man därför förbjudit försäljning av lupiner, som många tror är inhemska men i själva verket är en invasiv växt från Nordamerika.

Visst gynnas en del pollinerare, våra jordbruks viktigaste och billigaste vän, av blommande lupiner som vilken blomma som helst men för de bin som inte tycker lupiner smakar gott börjar det bli tufft. På min landsväg växer inte längre några blåklockor, bara lupiner.

Lupinernas frön kan överleva i backen i tiotals år och bara bida sin tid, så det är viktigt att hinna försvaga så många lupiner som möjligt innan de går i blom. Lägg inte blommande lupiner på komposten, dess frön kan eftermogna och lagras i komposten så du sedan ofrivilligt planterar ut nya lupiner.

Publicerat

12 inspirerande steg till en mer hållbar livsstil

12 steg till hållbarhet - Alternativa Höga kusten

Det är lätt att tro att man måste göra allting som man blir tipsad om i självhushållningsväg och hållbarhet, men det tycker jag är onödigt. Gör det som är närmast till hands, och gå vidare om du känner för det. Älskar du att jobba heltid och har ett jobb du trivs med är det till exempel dumt att säga upp sig bara för att odla morötter som finns att köpa på Coop. Men även en heltidsarbetare kan inspireras av de här tipsen – en liten syltburk som julklapp är till exempel ofta uppskattat. På landsbygden finns det också stora poänger med att faktiskt stödja den lokala mataffären och andra butiker, och det finns ofta små producenter av det mesta ute på landsbygden som gör ditt och datt bättre än du själv.

Gör det du kan och vill göra själv, och stöd sedan de som gör som du skulle ha gjort om du inte hade haft den stora lyckan att kunna köpa färdigt!

12 steg till en hållbar livsstil

  1. Odla din egen mat.

    Du sparar på transporter till och från affären både för dig och produktionen. Många produkter duger gott att köpa i affären, om så bara för att stödja den lokala handeln och gärna regionala jordbruket. Men det kostar i energi att hålla affärsgrönsaker fräscha, i stället för att i ens eget land låta en del grönsaker sitta kvar i jorden tills man får lust att äta just den, eller att lagra potatis och andra rotsaker otvättade så de håller länge.

  2. Förädla din skörd.

    Skrota saftmajan om hon är gjord i aluminium, annars är det fritt fram att inspireras av mormor och farmors och fan och hans mosters inläggningsrecept och syltningar. Förra året var ett riktigt blåbärsår, det är sådana gånger man kan vilja få säsongen att räcka längre! Det gör den med en god blåbärssylt, frysta blåbär i en smoothie eller en fryst paj som tinar i ugnen mitt i vintern. Utnyttja frysen till det den är till för, men se också till att konservera skörd, odlad eller plockad i skogen, så att du kan förvara den utan stöd av el.

  3. Plocka vilda växter och bär.

    Vi är inte riktigt i säsong för det här i Höga Kusten men då passar det bra att plugga in lite nya örter som vi kan äta till våren. Leve allemansrätten, plocka nässlor, harsyra och givetvis alla smultron du kan hitta. Det här är något som verkligen har blivit populärt de senaste åren, och det finns mängder av böcker och ibland även kurser att lära sig från. För att plocka svamp, och hitta svamp, utöver kantareller, är mitt tips att hitta en ur äldre generationen som gärna är ute. Gå ut i skogen med denne och lär dig vad hen ser efter i skogen för att hitta sina fynd. OBS I delar av Höga kusten föll Tjernobylregn över skogarna och där kan halten av det cancerogena bequerelen vara ganska hög. Det är inte längre farligt enligt myndigheter att äta bär och svamp, men särskilt svamp är ju en organism som drar åt sig av diverse miljögifter och ämnen som andra äter godis – informera dig om så bara för att inte bli uppskrämd av de som är rädda.

  4. Minska din elförbrukning.

    El kostar pengar, pengar som man kan lägga på något roligare. Vi lever dessutom i en tid då vi har gjort oss beroende av fossila bränslen och energi som påverkar vår direkta naturmiljö negativt, se vattenkraft och vindkraft på fel ställen. Det finns många anledningar till att minska egna energiförbrukningen. Planera dina eluttag så att tex dator och annat som kanske inte används hela tiden (men nån gång sover du väl?) kan slås av med en strömavbrytare. Standby-lägen drar mer ström än man tror. Så här på vintern är det för oss motorvärmaren som drar klart mest el, men ryktet säger att solceller nu har blivit så effektiva att de kan försörja en elbil med vad den behöver både för värme och körning. Jag har verkligen inte råd att köpa en elbil, men att kombinera en framtida bergvärmeinvestering med några solceller ligger kanske inte så långt i framtiden.

  5. Återanvänd.

    Inte bara sådant en hittar på ladugårdsvindar och bakom vedboden, utan se också till att köpa kläder av så bra material att du kan och vill laga dem. Kanske sy om vuxenkläder till barnkläder om man har tillgång till symaskin? Återvinning av textilier är på gång, men tills dess får vi hitta våra egna modeller av återvinning. Som tur är behöver vi inte återuppfinna några hjul, trasmattor och virkade mattor av tygtrasor är ju inne igen! Renovera loppismöbler, våga måla fel färg, i stället för att köpa nyproduktion. Genom att återanvända material och saker kan vi minska på sopberget, och för dig som betalar din egen sophämtning finns det pengar att spara.

  6. Bli händig.

    Den här punkten är ju som en fortsättning av femman, med mer kunskap om olika hantverk kan du återanvända mer material och fler produkter. Man kan ju såklart vilja och sträva efter att kunna allt, men jag föredrar att låta några väl valda hantverkare göra en del och så lär jag mig en del annat. Och då kan man tänka, att det är billigare att anlita en rörmokare än en skräddare, därför kan jag tjäna mer tid och pengar på att köpa en symaskin än att försöka lära mig att bocka rör. Men har man hus finns det mycket att tjäna på att ändå känna till exempelvis hur man tar hand om sitt tak, bygger ett staket, kan få ordning på matkällaren själv utan att behöva anlita till exempel murare för småsaker. Spara hantverkarna till stora saker, eller när du inte ids.

  7. Jaga kvalitet i stället för priser.

    Jagar man billigt köper man totalt mer, för att man tror sig ha råd och för att sakerna går sönder. Du har inte råd att köpa mer. Du har framför allt inte tid att köpa mer, för du vill ha tid till att vårda det du har. Kan du låna dyra verktyg i stället för att köpa en billig variant som antingen inte håller så länge eller som inte är så bra som man skulle vilja och därför sinkar ditt arbete? Det här gäller även kläder och andra textilier. Lakan ska inte vara trasiga efter några år i tvättmaskinen, de ska tåla att tvättas någorlunda varmt. Tröjor ska inte tappa formen efter några få tvättar, om de dessutom är gjorda i ett material som måste tvättas ofta.

  8. Hemmagjort, lokalgjort eller schystgjort!

    Bygg själv, sy eget, gör tvålar eller annat som faller dig i smaken. Ett hemmagjort tvättmedel ersätter inte det billigaste i butiken, det ersätter det dyrare med schysta ingredienser. Så jag skriver ”hemmagjort” med en liten brasklapp – stöd gärna din lokala tvålmakare om sådan finns, eller en produktserie i handeln med bra ingredienser. I båda fallen krävs en del research, men när du har forskat klart behöver du inte göra det mer. Prova att skapa egna produkter, snickra en bänk eller sy en kudde utöver den där tvålen, och se vad du skulle kunna tycka vara värt att göra själv eller köpa in. För den som vill vara helt självförsörjande är ett sätt att spara på inköp just att skapa själv, och kanske kan sälja vidare till den som gärna vill åt kvaliteten utan att skapa själv?

  9. Var snål.

    Köp inte saker i onödan även om du har plats för det hemma, använd i så fall utrymmet till att lagra kvalitetsgrejer i stället för att slänga. Utan att bli en manisk samlare för det. Undvik helt enkelt att gå i affärer och framför allt gallerior, gör något roligare med din fritid! Jag är sådan som gillar att ta en fika ”på stan”, själv eller med någon kompis, men då väljer jag caféer utifrån stämning och lokalisering. Här är vår regions små stadscentrum guld, med några få butiker där en del har specialiserat sig på hållbara och dyra produkter som man inte slentrianköper. För några år sedan var det inne med ”köpstopp”, och en beskrev pinan av att behöva gå igenom H&M utan att köpa något. Vad ska du in där och göra om du inte ska köpa något? Du ska givetvis inte slentrianhänga i centrum som en annan skolkare, du ska hitta något roligare att göra än fönstershopping.

  10. Håll dig frisk.

    Om du jobbar för lön sparar du in på de där jämrans karensdagarna och nedsatt lön, men ännu mer finns att spara för den som jobbar för sig själv på en gård eller liknande. Här kan det framför allt handla om den fysiska hälsan – du vill hålla för att kunna hugga ved även till nästa vinter. Du vill kunna gräva upp fler rader till landet och leka med din barn. Dagliga promenader eller liknande är jättebra, men minst lika viktigt är att hålla sig aktiv i muskler med styrketräning och snäll men uppmjukande stretching. Yoga eller pilates, dessa fruntimmerbetonade sekter, är faktiskt nyttiga för alla kön och åldrar. Den moderna människan är inte lika jämnt aktiv som den forntida, även om hen säkert också hade ont både här och där ibland, så det är viktigt att ta hand om kroppen inför de attacker som det innebär att dra iväg stockar som ligger i vägen eller kasta lite för stora barn högt upp i luften. Ät gott men inte alltför slibbigt, odla dina egna grönsaker så blir det roligare att äta dom. Borsta tänderna och tandtråda regelbundet.
    Yogobe är en sajt där du kan träna yoga hemma framför datorn med svenska instruktörer!

  11. Gå och cykla mer.

    Det här är en riktig utmaning för landsbygden där vi generellt behöver en bil per person för att vardagen ska hålla. Vi bor sex kilometer från förskola och mataffär, jobbar mest hemifrån och inbillar oss därför att vi kan komma att klara oss med bara en bil för familjen. Längs backig grusväg (HÖGA kusten som sagt) med en hel del timmerbilar är det helt klart en utmaning! Men har man bara TIDEN, så finns det många alternativ till bilen i alla fall när det max några få minusgrader. Det finns dyra och väldigt snajdiga packcyklar, men en rejäl crescent från blocket med pakethållare är en minst lika bra början om inte bättre för våra förhållanden. Spänn fast en låda på pakethållaren och/eller sätt på dig en ryggsäck – funkar det för studenterna i snöstorm Umeå duger det åt dig i normalväder! Vi har investerat i en cykelvagn där både barn och matvaror får plats.

  12. Minska mängden förbrukningsprodukter.

    Tygblöjor för barna gör en enorm skillnad i sophämtningskostnad, och det känns bättre för miljön också. Tvätta abnorma mängden kommer vi ju ändå få göra tills barnet typ flyttar hemifrån så det är lika bra att börja på en gång! Se till att inte torktumla dock, då försvinner alla fördelar för miljön i och med att torktumling drar väldigt mycket energi. Det finns numera även engångsblöjor som går att kompostera!
    I köket har vi hellre tyglappar och små handdukar i stället för hushållspapper. Även om hushållspapper går att kompostera så krävs det energi och trä för att göra nytt papper om och om igen. Att köra en tvätt på hemmaplan, med en modern tvättmaskin som är någorlunda snål, är det bästa. En tvättkorg vid återvinningen för dessa trasor går att tömma inför vanliga 60-graders-tvätten. Vill man vara hardcore kan man ju strunta i toapappret också och tvätta trasor även till detta ända-mål men där tappar ni mig.