Etikett: odla

Publicerat

Därför vägrar jag påsjord

Fritidsodlingen förbrukar mest torvjord idag, inte yrkesodlingen, enligt Lena Israelsson, trädgårdshjälte. Det är helt orimligt att trädgårdstrender i sin strävan att komplettera och för vissa ersätta konventionellt matproduktion, utsätter klimatet och jordklotet för större störningar än den mycket reglerade produktion som vi vill komplettera.

Med tufsig gräsmatta mellan bäddarna, uppbyggda av egen jord innanför lådväggarna behöver inte en sån här trädgård vara nån klimatkatastrof.

Parallellt med vårt hobbyodlande så står vi inför en snabb uppvärmning av jordklotet där massor av våta torvmossar nu blottas från under istäcken och tinande permafrost. Uttorkande mossar släpper ut mängder av metangas, vilken också är den kraftigaste klimatgasen. Vi har absolut inte råd att utöver en galopperande klimatkatastrof fortsätta dika ut torvmossor för hobbyodling. (Och givetvis måste Finland sluta elda upp torv med.)

Torvbrytning. Torrt sånär som i fåran. Metanet har redan dragit till väders.
Nationalparken Store mosse, nu snackar vi! Ingen riktig mosse utan spång.


Även den nya odlaren behöver hitta andra sätt att etablera en odling. ”No dig” har egentligen aldrig handlat om påsjord. No dig är ju i viss mån en jordförbättringsmodell, som inte kräver att man gräver ned sig i jorden som behöver förbättras. Men den kräver sina mängder i kompostjord och organiskt material. En annan anledning att undvika grävning är för att inte störa mikroliv och maskar i en kanske finfin matjord under gräsmattan. Mycket hedervärt såklart, och även ett sätt att minska mängden ogräs senare på säsongen. Men genom att gräva först och täcka senare under säsongen när mer organiskt material finns tillgängligt så utnyttjas platsen och lokalklimatet bäst.

Back to basics för hemmaodlaren

På en flygbild från någon gång mellan 1950-1960 över första bästa villaområde i min hemstad, så ligger det lustiga fyrkanter i de flesta trädgårdar. Trädgårdsland! Var det en nostalgitripp från minnen av ett övergett självhushåll på landet, eller ett sätt att dryga ut kassan med egna skafferivaror? Idag är det oftare lustiga cirklar i form av studsmattor som syns bland husen på satellitbilderna, men jämte dessa skulle många fortfarande få plats med en eller flera fyrkanter eller vilken form man nu vill ha. Mormor grävde sina fyrkanter, det var tungt, men med de metoder som finns idag för odling behöver man bara gräva en gång. Nu skippar vi harvandet och plöjningen och gör i stället rader för täckodling som återvinns år efter år.

Sens moralen av Lena Israelssons data, är att om en inte har tillgång till stora mängder organiskt material att lägga på sin gräsmatta som kan bygga ny jord naturlig väg över tid, så får man nog ta fram spaden och gräva trots allt.

Lena har också i sociala medier något bestört beskrivit hur odlarens första steg idag är att göra investeringar i lådor och jordsäckar, vilket har gjort hobbyodlandet onödigt kostsamt. Det första steget borde ju i stället vara att bygga upp en jordfabrik, och köpa en vettig spade. Maskarna och mikrolivet ligger ju kvar bredvid där en har grävt, och med kontinuerlig tillförsel av organiskt material kommer det där grävningstraumat att ha löst sig ganska snabbt. Det stora hotet var aldrig att gräva en gång, det var att år efter år störa jorden med höstgrävning och plöja och kötta på med jordfräs. Vinsten för våra ryggar, mikroliv och klimat består!

Börje Remstams trädgård. Börje är en stark företrädare för no dig och få har producerat så mycket vackra ord till daggmaskens lov. Men har man inte tillgång till de enooooooorma mängder av organiskt material som Börje, så behöver man tänka annorlunda. Det finns ändå väldigt mycket att lära sig av hans metoder, även med några initiala spadtag.

Spadtag för hållbara odlingsbäddar

Även med lasagnebäddar och andra modeller som bygger jord av grövre organiskt material, så kan man spara på torvbehovet genom att gräva en grop först och lägga undan det där översta lagret av jord. Lägga ner sitt material i gropen, och sedan täcka över med jorden och plantera i det översta lagret som vanligt. Tungt jobb kan det vara, men detta gör man ju bara en gång. Det går ju att kombinera med odlingslåda för att få den där eleganta raka kanten att köra gräsklippare mot.

De flesta jordproducenter säljer idag torvfri planteringsjord i påse, men den är mer kostsam att köpa och kan ofta vara lite bängligare att hantera. Under min utbildning i permakulturdesign beskrev Maria Svennbeck, diplomerad permakulturdesigner och erfaren trädgårdsmästare, hur konventionell påsjord dessutom innehåller större andel torv än om man köper lösjord på flak just för att det ska vara enkelt för kunden att hantera påsarna. Det är vi hobbykonsumenter som behöver ta ansvar för detta.

Jag provade några olika torvfria jordar förra säsongen, och tycker det har fungerat riktigt bra att blanda ut med annat material. Att blanda den här jorden med annat, eller annan jord, är också ett sätt att få ner inköpskostnaden på påsar som ju kostar mer än till exempel ica:s massförsäljning av torv på parkeringsplatsen nära dig.

Länkar

Lena Israelssons bästa jordrecept
Vår dröm om lustgården, mitt inlägg om täckodlargurun Börje Remstam

Publicerat

Vår dröm om lustgården – 20 steg i Börje Remstams fotspår

Börje Remstam i sin trädgård
Börje Remstam är en pionjär inom täckodling, no-dig på modernt språk. Genom att odla utan animalisk eller konstgödsel de senaste 40 åren har han inspirerat bland andra trädgårdsinfluencern Sara Bäckmo. I hans bok Min dröm om lustgården beskriver han sitt tänk och metoder. I våras var jag på studiebesök i hans frodiga trädgård, där snön ligger kvar allra längst tid men skörden ändå är större än första bästa sydslänt. Här följer lite av vad jag fick med mig från mitt besök och av att läsa hans bok om drömmen om lustgården.

1. Daggmasken, den lille plöjaren.

I en promenad i Börjes trädgård, och mellan texter och bilder i hans böcker, möts du av peppiga skyltar om daggmaskarnas väl och ve. Bakterieliv i all ära, men utan daggmask skulle inte växterna kunna tillgodogöra sig näringen från täckmaterialet i den takt som krävs för att få någon gödslingseffekt.
”Var rädd om mig! Använd grävgrep. /Daggmasken”

2. ”Många verkar tycka det är roligt att vattna”

Det är i alla fall Börjes teori till att så många går en kvällsrunda och vattnar sina odlingar och rabatter med en lättsam stril. Med täckodling skyddas vattnet att dunsta bort från jorden, och mellan vattningarna får rötterna chans att söka sig utåt och nedåt i myllan för att själv nå sin försörjning av både vatten och näringsämnen. Särskilt meningslöst är det att strila vatten över bladmassan, då når minimalt med vatten ner till rötterna. Börje är snål med vattning för att bespara sig arbete, och täckodlingen är en viktig del i den metoden. Men även Börje har en del droppbevattning i sin trädgård, där den behövs.

3. ”En jordfräs kallar jag för mördarmaskin”

Börje har inte grävt ett spadtag på 40 år. Luckring av jorden sköter ju daggmasken. Vid grävning eller plöjning bjuder du upp väl begravda ogräsfrön att komma upp till ytan och gro, och den luckra jorden blir ändå snart hård och ihopsjunken igen. Inte ens gödsel skulle han gräva ner, det sköter också daggmasken (och andra organismer i jorden). Allra viktigast är nog detta de första åren som en odlar på en ny plats.

4. Flerårigt ogräs kräver tätare täckning.

Vanligt idag inom no-dig-odling är att alltid lägga papp närmast backen och sedan lägga på material. Men har man inte de värsta fleråriga ogräsen är det inte nödvändigt, så länge täcker ovanpå är tillräckligt tjockt. Var beredd att plocka bort ogräsen om de kommer upp. Men håller man bara ut så tröttnar de fleråriga ogräsrötterna på att gro och din täckodling blir lika lättskött som Börjes, långt innan 40 år har gått. Enligt uppgift lägger han två timmar på att rensa ogräs, på en hel sommar!

5. Komplettera täckmaterial med direktkompostering.

Den enda fristående kompost som Börje har är en maskkompost (såklart), i ett liggande gammalt frysskåp (tömd på freon). Kompostering ger faktiskt ett visst utsläpp av koldioxid när inte materialet är täckt, och medan växten komposteras frisätts ämnen som kan göra större nytta direkt i odlingen. Därför har Börje byggt långsmala kompostlådor i samma storlek som sina bäddar, för maximal direktkompostering! Kompostlådorna kan han flytta omkring allt eftersom mellan bäddarna, och det organiska material som blir över från matlagning och odling hamnar antingen hos maskarna i ”frysen” eller i odlingsjorden.

6. Grus och sten tillhandahåller viktiga mineraler.

Näringsfattiga jordar pimpar Börje upp med stenmjöl, och han är också ett fan av Nils Åkerstedts sand och gräs-odlingar. I gruset trivs kvävefixerande bakterier, och genom att lägga till stora mängder gräsklipp får man faktiskt till en lämplig miljö för bland annat tomater. I en del bäddar grundar Börje täcket med ett lager grus; 0-8 grus, fyllnads- eller dräneringssand.
Det är viktigt att fylla på med mineraler i form av sand och grus, och det i en form och storlek som inte blir till cement vid ett regnfall.

7. Träiga grönsaker har näringsbrist.

Ju större grönsaken blir desto mer näring kräver växten, och utan tillräckligt med näring kan även den bästa grödan smaka trä. Men i Börjes täcken som hela tiden fylls på, och maskar som hela tiden arbetar med att tillgängliggöra näringen i rotnivå, växer bara stora och smaskiga grönsaker.
Börjes favoritsort av kålrabbi heter superschmeltz. Han har fått några så stora som fotbollar, och de smakar aldrig trä. Han äter dem gärna som råkost, och i rotmos.

8. Börjes ultimata recept på planteringsjord.

Måttet är antal ”skyfflar”.
2 lövmull
2 barkmull
2 jord från backen
2 grus
2 biokol
1 kökskompost
1 stenmjöl.
Blanda i skottkärra och spara till vårens såddprojekt.

9. Täckodling ger längre säsong.

Börjes täckningsschema börjar redan på senhösten då han täcker alla bäddar med rester av växter, tjocka lager av löv från kyrkogården och flis från röjda grenar och dylikt. Täckodlingens maskbonanza gör höstgrävning onödigt, och ger längre skördesäsong. Toppen!!! //Hälsningar, inlandet. Täcket har också en temperaturbalanserande effekt hela tiden, både i stark sol och kallt väder.

10. Potatisar gillar också täcke.

Täckodling gör det möjligt att plantera potatisar tidigare, vilket är ett gott skydd mot bladmögel. Täckmaterialet isolerar jorden och värmer upp den tidigare på våren. När potatisarna väl är i jord så skyddas de mot eventuell frost av samma tjocka täcke.

11. Varje vår nya presenter som öppnar sig.

”En fördel med att det är svårt att se och komma ihåg vad som har planterats var, är att det är enormt spännande och inspirerande att se när det sticker upp något och sakta inse vad det är som är på gång just där.”

12. Gräsklipp är en färskvara. Gör egen ensilage!

Om man råkar på särskilt stora mängder färskt gräsklipp som man inte hinner få ut i bäddar, så kan man göra egen ensilagebal, i svart sopsäck. Fyll en säck till hälften, pressa ut så mycket luft som möjligt (absolut inga hål i säcken, syre gör att gräset möglar) och stäng till. Det kan lukta starkt när man öppnar men bara det inte finns mögel så duger det gott som gödsling utöver täckningseffekten. Har det möglat så duger det bara till att täcka inte göda.

13. Börje loves löv.

Gräsklipp kan lätt bilda matta när det har legat ett tag på jorden vid täckning, vilket kan störa ens estetiska sinne. Börje brukar spara en del av sina höstlöv till att torka ut helt under våren, och sedan smulas ut som täckning i sommarbäddar eller i sina egna jordblandningar.

14. Täcket kan aldrig bli för tjockt.

Börje har skapat en design av gångar, vallar och diken för att både bygga ny jord och kunna gå runt mellan grödorna. I profil kan det se ut så här: två höga vallar som byggs upp redan under hösten, med ett brett dike mellan. Även diket fylls med täckmaterial men påfyllning sker i första hand på vallarna. I mitten av diket kan man gå, gärna på utlagda brädor som jämnar ut tyngden på jorden. På var sida av gången drar man upp en odlingsrad jämte vallen, som också skyddar nya groddar från vind. På hösten är vallarna 20-30 cm höga, och dikena täckta med 5-10 cm löv.
Perennplanteringar täcker Börje med 5-10 cm täcke på hösten, men bärbuskar kan få upp till 20 cm tjockt täcke. Det kan aldrig bli för tjockt enligt Börje, det handlar mer om vilken tillgång man har till material och en hushållning med detta. Vallar behöver vara högre än diken, bärbuskar som ska producera godsaker behöver mer än snittblommor.

15. Gamla eller färska löv? Värna kvävet!

Färska löv (och färskt gräs) läggs ovanpå jorden, blandar man ner under jordytan drar nedbrytningen av löven med sig kvävet som växterna behöver. Gamla löv, förmultnad eller torkad lövmull, har redan påbörjat nedbrytningen och stör inte kvävehalten i jorden ens om man myllar ner dom. Samma regel gäller barkmull och täckbark. Mullen går att mylla ner, men färskt material läggs bäst ovanpå för vidare nedbrytning. Men man har inte alltid tur när man tänker, så både Börje och jag har lik förbannat myllat ner färska löv och färskt spån i mitt fall… Nån stor skörd blev det inte nä.

16. Gräsmattor och andra inkräktare.

En nackdel med täckodling är att gräsmattan gärna tar sig in i täckodlingen eftersom man inte kontinuerligt gräver i kanten. Därför behövs en spärr. Gärna en fysisk spärr både för att hindra rötter, och för att kunna köra gräsklipparen kant i kant som håller gräset någorlunda i schack. I Börjes trädgård är det framförallt humle och hallon som tar sig friheter med rotskott kors och tvärs, därför gräver han ner gamla gummimattor runt rymlingsbenägna grödor.

17. Maskinfritt och lättjobbat.

Börjes verktyg

  • 4 skottkärror
  • Gräsklippare med uppsamlare
  • Två liar; en för gräs och en för buskar
  • Grävgrep, Börjes viktigaste verktyg. Den gräver upp saker istället för en grävspade, skördar potatis och luftar jorden inför morot- och palsternackasådd som ju ska längre ner i jorden än vad en kultivator når.
  • Kultivator med långt skaft. För att aktivera en sårad föser han undan täckmaterialet mot vallen med baksidan av kultivatorn. Sedan vrider han den rätt och luckrar raden innan han sår.
Alla verktyg målas i klara färger så att de kan hittas i ett hav av grönt.

18. Biokol.

Du behöver ett kilo laddat biokol/kvadratmeter. Gör du egen biokol vill du kunna bränna upp gaserna för att inte göda växthuseffekten, det är alltså inte läge att dra igång den gamla kolmilan i skogen. Börjes biokol gör han i en plåtburk i pelletspannan. Där bränner han helst träflis, men även tallkottar eftersom de är lätta att krossa efteråt. Eftersom biokol ingår i hans såjord så behöver bitarna gå igenom ett jordsåll. Laddar kolet gör han i tunna med kran (och sil för att inte täppa igen kranen) nära botten. Tunnan fyller han upp med kol och fyller sedan på med outspätt guld-, nässel- eller vallörtsvatten. Kolet myllar han ut i såraderna med kultivatorn på våren inför sådd och utplantering.

19. Pinnars kretslopp.

Bolltistel och Gullris ger bra pinnar till både växtstöd och skyltpinnar. ”En pinne söder om plantan så vet jag var jag har planterat.” När plantan har kommit upp och man kan se med blotta ögat vad det är, kan man bryta sönder pinnen och lägga den som del av täckmaterialet. Använd alltid snöre som kan förmultna till växtstöd, när växterna väl är uppe kan det bli ett stort snärj att få ut ett plastsnöre till hösten. Mycket lättare att bara fälla ner alltihop i bädden och låta det förmultna i täcket!

20. Jordgubbar.

De växer hos Börje på en upphöjd vall, ca 20 cm hög och max 150 cm bred så man når alla plantor från två håll. Plantorna får växa hur de vill på vallen. De täcks på hösten med löv och växer upp ur detta täcke på våren. Innan plantorna har växt sig stora sprider Börje ut tallbarr som jordgubbarna sedan vilar på medan de mognar. Tallbarren håller dem rena och fina, redo att plocka och äta som de är eller enligt Börjes modell: jordgubbar, glass, grädde och nyslungad honung.
Publicerat

Köksträdgårdsväxter som odlats sedan gammalt i Norrland

Bearbetat från boken Bevara och sköta en gammal trädgård, av Christina Ilminge, Prisma 2002

Vitkål
Växer särskilt bra i Norrland. Sommarkål, höstkål (vinterkål bara i södra Sverige). Så i kallbänk i april. Tre välutvecklade bladpar och frostfritt, ut i landet med jord upp till första bladparet. Kupa första gången i juli. Eventuellt en senare kupning också, för att ge stadga. Plantera rädisa emellan för att locka insekter (kålfjärilen i synnerhet) från kålhuvudena. Skadeinsekterna är dock färre i Norrland… Träaska mellan raderna skrämmer också. Plantera 50cm avstånd i förband.

Grönkål eller kruskål
Som dekor eller mat. Grönkålen sås på friland i juni. 50 cm avstånd, behöver inte kupas. Skörda helst efter första frost, låt stå kvar också över vintern.

Rädisa
Bra som mellanväxt/mellankultur.

Majrova
En slags trädgårdsrova, som var vanlig under 1800-talet. Växer snabbt och kan sås i omgångar, skörda när de är ca 5 cm i diameter och kan tas fram till senhösten.

Morot och palsternacka
Morötter har odlats sedan medeltiden. Tidiga sk ”karotter” som skördas i juni. I april såddes medeltidiga och sena, skördades i augusti. De kan sås i samma bädd, men de tidiga kan också sättas mellan lökrader. I Norrland kan man höstså morötter för att hinna utvecklas nästa år. Om blasten hinner upp täcker man med granris. För att inte höstmorötter ska bli gröna i toppen (solanin?) kan man kupa dessa lätt.
Palsternackans frön är svårgrodda, så tätt och gallra sedan till 10 cm avstånd. De behöver mycket utrymme, som man kan lägga mellan raderna. Färdiga palsternackor kan stå kvar i landet under vintern och får då sötare smak.

Rödbeta
En av de vanligaste köksväxterna som aldrig har tappat sin plats. Förr många olika former. Sås i april-maj, gallra till ca 10 cm avstånd. Passar bra med mellansådd till exempel sallad, rädisor, lök eller kål. Skörda med rot och bit av blasten – förr användes även stjälkarna till stuvning. Vinterförvara i lätt fuktig sand i stuka eller källare.

Kålrot
Kålroten har idag ersatts mycket av potatis men har odlats sedan medeltiden. Kan sås direkt i juni upp till mellersta Sverige, men i Norrland måste den generellt förodlas i kallbänk eller växthus. Plantorna ska kupas och kan skördas efterhand till senhösten.

Blad- och rotpersilja
Persilja är en gammal växt från medeltiden, då var det förmodligen bara rotpersilja som användes – både rot och blad. Den kan odlas som palsternacka men i lättare jord. Bladpersilja trivs i alla jordar och passar mycket bra som mellankultur, mellan andra grödors rader. I juli ska bladpersiljan stå med 15cm avstånd, rotpersiljan 30 cm avstånd. Bladpersilja som gått i frö används inte. Rotpersiljan kan förvaras ute i landet över vintern om man tar av blasten och täcker plantorna med tex granris.

Spenat och sallat
Kan sås tidigt på våren eller i milt höstklimat för att få tidig skörd. Spenat växer fort och var en vanlig mellankultur, tex mellan lök och rotsaker. Skörda genom att klippa hela stjälken, eller plocka enstaka blad. Knipsa bort översta bladrosetten för att hindra spenaten att gå i blom, då lägger den energi på att bygga upp blad och förgreningar istället.
Både sallat och spenat har odlats sedan medeltiden. På 1800talet fanns det flera olika sorter, bland andra huvudsallat, bindsallat och plocksallat. Passar liksom spenaten som mellankultur, som morötter, lök eller på gurklisten.

Lök och purjolök
Lök var en viktig gröda under medeltiden, också. Särskilt rödlök, eller kepalök, har lång historia och lär ha odlats redan under vikingatiden. Den gula löken dök inte upp förrän på 1800-talet. Kan frösås eller så får man använda sättlök, det senare det enklaste sättet i Norrland. Frösådden måste ske tidigt i drivbänkar eftersom fröna tar lång tid att gro… Bredså grunt, gallra till 5cm avstånd, plantera ut ”i maj” (=när frostfritt). Sättlök planteras i maj, men får sämre hållbarhet än frösådd lök. Frösådda lökar kan torkas och eftermogna efter skörd, ute i landet eller inne på torkställ. Ju bättre de torkas desto längre hållbarhet får de! Det är viktigt att riva av stjälkar och rötter för hand. Förvara i nätsäck eller spånkorg. Sortera ut ”sticklök”, 1,5cm-2cm som kan sås tidigt för att kunna växa på sig vidare och bli en tidig sommarlök att skörda. Kan ej lagras.
Purjolöken var vanligare i herrgårdsmiljö än vid torpen. Kupa för att få den bleka stjälken. Skördas i oktober eller kan stå kvar under vintern, bara den skördas innan den börjar växa igen på våren (och bli äcklig?).

Gräslök och piplök (vinterlök, salladslök)
Odlades ofta som kantväxt runt odlingsbäddarna. Flerårig men behöver förnyas vart tredje år och förökas lätt genom delning. Klipp av blommorna för att de tar energi från plantan, och sprider sig också mycket med fröer från blommorna.
Piplök är en gammal bortglömd lök från 1800-talet, som har fått en nytändning genom intresset för perenna grönsaker i permakultur och skogsträdgårdar. Den tål frost bra och kommer upp tidigt på våren, passar bra som tidig gräslök. Den är flerårig, perenn, och blommorna ska även för piplöken knipsas bort. Eller så behåller man några blommor för utseendets skull… Går att föröka med delning av lökar, men kan också vara bra att förnya ett bestånd med frösådd ibland, bra läge att låta nån planta gå i blom. Lättgrodd!

Vitlök
Har odlats som folkmedicin sedan vikingatiden, man tuggade den rå och den gav ett magiskt skydd. Att hänga upp några vitlökar vid dörren skyddade huset och gården mot häxor. Men i Norrland var den nog inte så vanlig, trots att den växer bra här med.

Dill, krondill
Får man bara in en planta kan man låta den självså, med viss uppsikt då den lätt sprider sig. Dill har lång historia för kryddning och medicin, och det är i stort sett samma växt vi odlar idag som man odlade förr. Fulländad? Krondill kallas den dill som har fått blomma och gått i frö som dessutom har mognat, så kan man använda kronan i inläggningar.

Ärtor
De ärtor som var vanligast förr är de så kallade ”åkerärtor”, de har odlats sedan forntid för djurfoder och människoföda. Den idag alltmer omtalade gråärtan odlades fram till andra världskriget men ansågs vara fattigmansmat vilket kan förklara varför den försvann när samhället blev mer jämställt.
Under 1600-talet kom trädgårdsärtorna – spritärtor, spritmärgärtor och sockerärtor. Spritärtor heter så för att man ”spritar ärtor”, alltså sprätter ut ärtorna ur sina baljor för att torkas eller ätas färska. Bara sockerärtor äter man hela baljan. Spritärtor skördas allteftersom baljorna torkar på plantan. Man kan  plocka in hela plantan och tröska loss ärtorna. Sockerärtor plockas hela och innan fröna börjar bli runda och tjocka. Ärtplantor behöver stöd för att klättra, och förr använde man gärna avlövat ris från lövträd som stöd. Ett spänt hönsnät mellan två störar gör det lätt att kunna använda raderna mellan ärterna för tidiga mellangrödor, som spenat och rädisor.

Bönor – spritbönor, skärbönor, brytbönor och vaxbönor. Och bondbönor (välska bönor)!
Spritbönorna (turkiska bönor) användes mest till ”bruna bönor”, men odlades inte i Norrland då de behöver en längre säsong för att mogna. Skönt, för det verkar drygt att sprita bönor. Bondbönor användes också bara själva bönorna, medan man använde hela baljan av de övriga sorterna. Skärbönor har trådiga baljor och skärs därför till mindre bitar innan tillagning, var ganska vanlig i Mellansverige men brytbönan tog över. I Norrland kan generellt bara låga sorter som sås tidigt i drivbänk, för att hinna sättas ut senast före midsommar. Låga bönor, och krypbönor, kunde planteras runt odlingsbäddar och gurklist, eller mellan potatis för att motverka bladlöss.
Bondbönor har så kraftiga stjälkar att de inte behöver växtstöd gynnas av att kupas. De kan samodlas med ärter och bli ärtplantornas växtstöd. När plantorna har blommat färdigt kan de toppas för att gynna tillväxten av baljorna och motverka bladlusangrepp. Bondbönor och potatis passar väldigt bra då båda kan kupas samtidigt.

Jordärtskocka
Har inte odlats i Norrland men kommer starkt med hjälp av permakultur och skogsträdgårdsodlarnas förmåga att skapa gynnsamma mikroklimat. Den har annars odlats lite som potatis, upp till mellansverige, och växer sig väldigt hög. Påminner om solros, som är en släkting. Är flerårig i den mening att den kan förökas genom att man helt enkelt lämnar kvar några knölar mer eller mindre medvetet eftersom den lätt sprider sig på detta vis. Det är lätt att missa de små knölarna vid sidan av, och det kan vara en god ide att odla skockor i en avgränsad bädd så att den inte sprider sig ohämmat.

Potatis
Vinterpotatisen odlade man storskaligt på åkrar, medan man i trädgården kunde ha tidigare sorter som måste ätas direkt. Under kristider odlade man dock vinterpotatisen hemmavid också. Potatis är vanskligt på det vis att den är mottaglig för flera sjukdomar, och en del lokala sorter i synnerhet då föryngringen inte var tillräcklig förr. Därför är det också bra att byta ställe där man odlar potatisen varje år, och gärna också skifta sorter. De skyddar varandra mot sjukdomar. Förgro någon månad före utsättning. Plantera ut gärna före midsommar (”maj”) med ordentliga radavstånd som gör kupning möjlig. Skörda 2-3 veckor efter blomning, plocka upp potatisen när det är torrt ute.

Gurka
Denna exot har faktiskt odlats i Norden sedan 1400-talet, men då främst i kloster- och slottsträdgårdar. Sedan mitten av 1800-talet blev gurka vanligare i köksträdgårdar, då handelsträdgårdar etablerades och började odla upp plantor för försäljning. I mellansverige kunde man odla gurka i vad man har kallat för lister, idag skulle det kunna vara en hugelbädd eller upphöjd bädd. Genom att tillföra halvbrunnen gödsel fick man upp temperaturen i bädden, likdom dagens varmbänkar, som placerades någonstans vindstilla. Upphöjda bäddar, lister, torkar dock lätt under varma sommardagar, något att tänka på för de törstiga gurkorna. Gurkplantorna mår bra av att kupas, och vid risk för nattfrost måste plantorna täckas. Man brukade använda speciella vass- eller halmmattor för detta, men idag kan man ju använda fiberduk eller lättare skyddsväv. Gurkor mår bäst av att vattnas på kvällen enligt Ilminge. I Höga kusten och Ådalens gynnsamma klimat kan man experimentera med sina frilandsgurkor, mot sydväggar eller slänter.

Trädgårdssyra (ängssyra, spansk syra)
En perenn som står inför en spännande comeback, då intresset för fleråriga grönsaker ökar. Trädgårdssyra är en släkting till ängssyra, en vild växt med mindre blad men den går också att äta. Den användes som tidig spenat eller som sallad, och kan förökas genom delning eller frösättning. Efter 3-4 år börjar syran ha bildat så många stänglar att det drar näring från bladen, då behöver plantan förnyas. Lättskött!

Rabarber
Odlades som medicinalväxt så tidigt som 1300-tal av munkar. Det krävdes socker för att rabarber skulle bli populär i köksträdgårdarna, kring 1800-talet alltså. Det här är en riktig superperenn som kan stå och frodas i tjugo år på samma ställe. Den brukade planteras i kanten av trädgårdslanden. Under 1900-talets början odlade en del större mängder för att kunna sälja i torghandeln.

Pepparrot
En mycket gammal flerårig kryddväxt, som klarar övervintring även i Norrland. I trädgårdarna hade man några enstaka plantor vars rötter man grävde upp vid behov. Den sprider sig väldigt lätt och gynnas även i övrigt av att odlas i ett särskilt land eller upphöjd bädd (list). Man sätter under våren raka sidorötter som grävs upp eller har sparats från fjolårets plantor. Den tunnaste delen ska vara längst ner och bilda rötter, och man gjorde ett särskilt snitt på toppen av roten, eller ”strängen” som de kallas, för att vid plantering hålla reda på vad som var upp och ner. Man putsar rötterna rena med en mjuk ylletrasa, för att också rensa bort skott och smårötter (men inte alla rötter). Den här raka roten ska bli huvudrot till en ny planta, och man vill ha en så rak och fin rot som möjligt för att underlätta vid matlagning (jmf ingefära, jordärtskocka….). Det är ganska pyssligt att vårda sin rot, som ska friläggas i juni och augusti för att putsas mera. Utan att skada rötterna… Skörd i oktober, förvaring i sand i källare eller stuka. Gräv igenom landet ordentligt så ingen rotbit blir kvar, det blir lätt ett ogräs. Glöm inte att spara de nya sidorötterna till nästa års plantering, de kan ju lämnas kvar i backen inför våren.

Jordgubbar
Fram till 1900-talets början var detta rikemansbär. Genom handelsträdgårdarna kunde plantorna dock spridas vidare till vanligt folks trädgårdar. I Norrland upptäckte man snart att bären gav bättre skördar här än söderut. Förr satte man ofta jordgubbar mellan unga fruktträd, för att hålla jorden runtom ogräsfri. Det har kommit tillbaka i moderna skogsträdgårdar, jordgubbar är en välkommen marktäckare även idag. Första sommaren behöver plantan rota sig och det kan vara bra att knipsa bort blommor för att hindra jordgubbar att bildas – det tar energi från plantan. Gödsla sen höst. Luckra jorden under sommaren. Vattna helst inte under tiden bären mognar, hellre rejält före och efter.

 

Publicerat

Så kan du odla vattensmart (18 punkter!!)

De två senaste somrarna har vår brunn, vid en naturlig kallkälla, sinat. ”NÄÄÄÄÄhähähähä” har ofärdiga grannen frustat av återhållet gapflabb, ”den har aldrig sinat sedan min farfar grävde den artonhundrasentnånting!” (min tideräkning, minnet sviktar mer för mig än honom). Men klimatförändringarna kör sitt eget lilla race, och förra årets rekordtorka har nu enligt ett forskarlag kunnat kopplas till vårt jordklots ändrade vindförhållanden. Vindförhållanden som lika gärna kan åstadkomma en rekordblöt sommar…

Extremväder kan man kalla det, men jag tror att det framför allt handlar om behovet av att omdefiniera Den Svenska Sommaren, med svala strilande regn gärna nattetid. Vi kommer i stället få fler skyfall, där vattnet inte hinner ner i backen innan det forsar vidare till ytliga vattensamlingar. Kul för den som vill bada kyligt och grumligt, men grundvattnet behövs för både odlade och naturliga perenner och annueller.

Mitt korta råd är att skapa utrymme för skyfall och vårens smältvatten, se över vilka diken som behövs och vart de borde styras eller helt täppas igen. Hitta områden som vattnet kan få översvämma, kunna stanna upp. Samla in vatten i tunnor och små tillfälliga dammar, men låt det också få sippra ned genom markskiktet och bli till vårt livsviktiga grundvatten!

Vi har historiskt haft ett överflöd av vatten året runt i de flesta delar av Sverige och dikena ser ut därefter. Vi har varit bortskämda med att kunna mixtra med vattenflödena, med dammar och flottning.

Mycket av den omställning som krävs ligger på samhället i stort, men det finns mycket du kan göra hemma i ditt eget ekosystem!

Vattnets naturliga kretslopp är det mest resilienta vattensystemet och det kan man värna även i sin egen trädgård! Lägg till myrar och växters rötter till illustrationen.

Den här våren känns hittills som något schizofren, först oron över torkan och nu en stilla undran om det kommer sluta snöa snart? Men mina regntunnor är smockfulla och kallkällan med. Det här behöver jorden efter de somrar vi har haft! Så hur resten av säsongen än blir, är det hög tid att börja planera för fler skyfall, och oftare torka.

 

Ett. Regntunnor är steg ett, en till varje husknut. Sätt upp stuprännor på varenda takbit du kan hitta. Seriekoppla tunnorna så kan veckor av regn användas för bevattning en torrare period.

Två. Samla snö på våren. Jag brukar fylla en tunna med snö, och fylla på allteftersom snön smälter och tar mindre plats. Hur gridig ska man vara? Samvetet styr, den snö du tar snuvar du grundvattnet på. Min trädgård är brant så mycket av smältvattnet skulle annars rinna bort särskilt så länge jag inte täpper igen dräneringsdikena genom gräsmattan. Men den tunnan vatten kan rädda en hel del plantor!

Tre. Plantera perenner, deras långa rötter drar till sig vatten och buskage skuggar och skyddar.

Fyra. Plantera perenner på hösten! Eller en regnig sommar. Snälla handeln och kommunala planteringar sluta vårplantera perenner för att sen pumpa dom med vatten! I kruka behöver dom vattnas också såklart men efter plantering behöver de en fuktig miljö för att rötterna ska utvecklas – vänta med det tills jorden är fuktig naturligt på hösten. Ev stödbevattning sker ändå kortare period än över den dessutom mest torkintensiva perioden.

Fem. Skugga skugga skugga, lövträd är bästa mest effektiva skuggan! Björk är väldigt vattenkrävande (och allergenrik) så i min trädgård gynnar jag istället sälg och andra viden, lönn, syrener, rönn, asp… Så många fåglar och insekter som gillar mångfald av löv med.

Sex. Täckodla, jätteviktigt! Gör ENORM skillnad i och med att det hindrar bortdunstning av fukt och samlar på sig dagg på natten. Nyplanterade perenner täcker jag med rejäla mängder täckmaterial av olika slag, brukar fylla på under säsongen med gräsklipp och allmänt trädgårsbös. Enligt Skogsträdgård – odla ätbart överallt bör perennerna täckas med en meters radie, i 3-5 år för att må allra bäst!

Sju. Jobba med jorden, vi vill ha lucker och fluffig jord i odlingar och en tät, skyddande grässvål för gräsmattan. Men håll den gräsmattan lagom stor.

Åtta. Fluffig och lucker odlingsjord får man av täckodling med smarta material, till exempel kompost (från mogna kompostbehållaren, inte direkt från köket då snor kråkorna det!). Det fluffiga materialet suger upp vattnet, och fluffigheten gör det lätt för växterna att fixa rötter för att nå maximalt med vatten. Vatten transporteras i jorden i form av små små droppar, som rinner längs olika material och former. Lerrik jord binder däremot mycket vatten, jättebra på sitt vis, men det blir tungjobbat för rötter att bildas och även dra till sig vattendropparna. Så att säga. Leran passar bättre i översvämningsområdena!

Nio. Det som behöver vattnas, vattna på kvällen. Det brukar sägas ”tidigt på morgonen” men för den som inte vet, här har vi rätt ljust många nätter och det kan bli stark sol och värme redan snortidigt på ”morgonen”. Vattna på kvällen för att minska avdunstningen maximalt. Vattnet hinner absorberas av jorden runt om plantan och är redo för yrvakna rötter medan du får sova ut.

Tio. Våga vägra diken! Särskilt smältvattnet nu på våren, täpp till allt du kan och orkar, låt vattnet svämma över hela trädgården och lite till! Det ger vattnet mer tid till att sippra ner i DIN trädgård istället för att sköljas ut i vårfloden. Alla med platt mark får sånt vatten, det är väl orättvist att vi med bucklig terräng ska bli utan?

Elva. Skapa översvämningsområden i trädgården, när regnet kommer så kommer det allt oftare i skyfallsform. Se till att det också, precis som smältvattnet nu i vår, får ligga kvar så länge som möjligt på backen. Har du dessutom yviga perenner i närheten så älskar de den fuktiga luften som bladen frossar i. Låt perennerna dricka när det finns rörligt markvatten helt enkelt!

Tolv. Har du skog? Se över din skötsel och blanda ut med lövträd i din odling, de är viktiga för att minska avrinningen och stoppa barkbaggen som ju gynnas av det här hetare vädret. I ekoguiden och kunskapsbanken finns tips på folk och litteratur som jobbar med hållbara skogsbruksformer. Låt dig inspireras och anpassa din odling så bra du kan. Ett kalhygge förlorar stora mängder vatten som egentligen ska absorberas av jorden och bilda bäckar, våtmarker och grundvatten för mycket större områden än din skog täcker.

Tretton. Täpp inte igen rörligt vatten som bäckar och åar, alltså sånt som rinner året runt, det vattnet behövs för olika vattentäkter och våtmarker. Naturliga vattendrag, inte diken alltså, som inte regleras av till exempel småskaliga kraftverk (eller för all del stora) meandrar och påverkar miljön på ett ovärderligt sätt då det skapar bland annat översvämningsytor som ger överskottsvatten till grundvattnet som vi älskar. Ursäkta den långa meningen. Det naturliga flödet av vatten är också viktigt för din lokala biologiska mångfald, med insekter och fåglar och därmed naturlig skadedjursbekämpning.

Fjorton. Inom permakulturodling jobbar man gärna med att skapa dammar och smarta diken. Här tvistar de lärde om nyttan av dammar i vårt klimat, och jag känner mig själv väldigt kluven. En damm är ju tät i botten för att samla vatten så det gynnar inte bildningen av grundvatten. Skapar man istället översvämningsytor så hjälper man naturen att utnyttja de vattenmagasin som redan finns. Våtmarker är till exempel sjukt bra på helt naturlig och billig vattenrening samt grundvattenmagasin. Är ni ett gäng hushåll som börjar stoppa tillflödet av vatten, beroende på våtmarkens storlek och tillflöden, så kan den påverkas negativt.

Femton. Ett lämpligare sätt att samla vatten på permakulturvis är att gräva små gropar uppströms planteringar, per planta liksom. Regnvatten kan då stanna upp där och sippra ned kring plantan. Låt lillgropen växa igen naturligt allteftersom, plantan blir ju allt bättre på att hitta ner till grundvattnet. Men två säsonger borde den nog finnas kvar.

Sexton. Inom permakultur använder man även ris och grenar som en slags vattenreservoar, som då gynnar mikroklimatet just där. Nästan så att man bygger sig en liten hemma-myr, där organiskt material kan få blötas ner rejält och ruttna ihop. Se till att det finns skugga bara så vattnet stannar i marken.

Sjutton. Terrassera! Att bygga som trappsteg för odlingen kanske framför allt, hjälper det rörliga ytvattnet framför allt att stanna upp och hinna sippra ned i backen på sin väg utför. Utför? Ja allt vatten rör sig nedströms, nedför, utför. Antingen ner i backen, eller längre ner i landskapets topografi.

Arton. Våga vägra gräsmatta. Den blir ju så himla trist när den torkar. Den klarar det bättre än man tror, särskilt om grässvålen är tät, men mycket vatten rinner iväg eller avdunstar från en gräsmatta så den gör inte så stor nytta ur ett vattenhushållande perspektiv. Se till att ge den skugga med lövträd eller en studsmatta som får byta plats, och håll den lagom stor. Resten kan vara ängsmark eller varför inte anlägga en skogsträdgård?

 

Lär mer!

Richard Perkins driver en grym permakulturodling i Värmland, fast han pratar engelska. Följ på youtube, otroligt lärorikt! (Och är ungefär lika vass som jag på att hålla sig till ämnet.)

Författarna bakom boken Skogsträdgården driver också Skogsträdgårdsbloggen, och de har grottat ner sig i de flesta ämnen.

Sponge ladders: A water harvesting method for establishing perimeter shelterbelts on sloped sites – eller som jag kallar dom. Hemmamyrar.

Publicerat

Plantera fjärilsvänligt och ryck upp en lupin

Alternativa Höga kusten - allt färre blåklockor längs våra vägar. Gör en insats, ryck en lupin!

Bin och fjärilar är viktiga i hela landskapet, framför allt bin är viktiga pollinerare. Med en toksnabb och allvarlig minskning av den biologiska mångfalden i växtriket, ligger även våra pollinerare risigt till. Och då blir det desto svårare att odla mat för ett vettigt pris, om en ska pollinera för hand.

Genom att plantera ut växter som bin gillar, i ens egen trädgård, kan man göra en hel del nytta utan så mycket arbete. En bonuseffekt av att anlägga en för bin lockande miljö är att man ofta kan få vackra fjärilsbesök på köpet. Med en större mångfald bland dina insekter får du även hem fler sorter av fåglar. Bara fördelar!

Hej isop, lavendel och rödven

Fjärilar tycker om pråliga växter som doftar gott, precis som jag! Här kan du läsa om vilka blommor i trädgården som särskilt gynnar fjärilslivet.

En äng är ett utmärkt komplement till din blivande (nuvarande?) fjärilsoas. Pratensis säljer fröblandningar vars arter kanske bara mormor minns, och som minskar i katastrofal takt i våra landskap. Låt ängen växa i en bra hörna av trädgården och slå den med grästrimmer, lie eller slåtterbalk efter att blommor och gräs har fröat så du säkrar nästa års blomning. Det klippta ängsgräset kan en torka till hö för djuren, eller lägga direkt på kompost. Ligger det kvar på ängen blir den för näringsrik vilket gör det svårt för fröna att växa nästa vår.

Ryck en lupin

Vill du göra den biologiska mångfalden en riktig tjänst kan du ta fram spaden och gräva upp varenda vildlupin du ser! De tar över de gamla ängsväxternas sista växtplatser, vägrenar och förvildade trädgårdar, och har börjat få en nästan ohanterlig fart på spridningen. I Norge har man därför förbjudit försäljning av lupiner, som många tror är inhemska men i själva verket är en invasiv växt från Nordamerika.

Visst gynnas en del pollinerare, våra jordbruks viktigaste och billigaste vän, av blommande lupiner som vilken blomma som helst men för de bin som inte tycker lupiner smakar gott börjar det bli tufft. På min landsväg växer inte längre några blåklockor, bara lupiner.

Lupinernas frön kan överleva i backen i tiotals år och bara bida sin tid, så det är viktigt att hinna försvaga så många lupiner som möjligt innan de går i blom. Lägg inte blommande lupiner på komposten, dess frön kan eftermogna och lagras i komposten så du sedan ofrivilligt planterar ut nya lupiner.

Publicerat

Färre sopor i köket med zero waste

Zero waste i köket, minimera soporna hemma! Alternativa Höga kusten

I en villatidning såg jag reklam för en ”supersmart grej”, som skulle hjälpa småbarnsfamiljen att pressa ner soporna i en överfull soptunna. Huvva! Lägg ner och minska på soporna i stället.

Skippa hushållspappret

Återanvänd tyglappar i stället. Det finns ansiktslappar i frotte och skötlappar i flannel att köpa, och mycket gamla tyger som man kan sy egna av.

Köp en disktrasa vävd i lin eller gör en själv

Eller gör flera så behöver du inte sakna den medan den går en runda i tvättmaskinen. Lin har bra uppsugningsförmåga och blir bara bättre med åren och slitaget.

Baka eget bröd

Förslagsvis surdegslimpa med mustig smak som bara blir bättre av att ligga och gotta till sig i en brödlåda eller brödpåse i tyg. Både lådan och påsen går givetvis att återanvända! Vill du frysa in ditt bröd? Skiva upp i förväg och förvara i lufttäta lådor eller fryspåsar som är tänkta att återanvändas (tex zip-loc). Vill en ha en macka tar man fram så många skivor man behöver och trycker ner en stund i brödrosten.

Köp ingrediens efter burk

Matvaror som förpackas i glasburkar är super, då glasburken går alldeles utmärkt att återanvända flera gånger om. Inte bara för sylt, vad sägs om nudelsoppa to-go eller en god keso och nötblandning till mellanmål? För att inte tala om gå-bort-presenten kaka på burk. Lägg ner alla torra ingredienser så de ligger i vackra lager, och knyt fast en söt etikett med vad som ska tillsättas (tex smör för småkakor) och hur länge de ska vara i ugnen.

Gör din egen sylt, såklart!

Återanvänd ovan nämnda glasburkar, köp eller skörda grönsaker och lägg in ratatouille till vinterns grytor. Grannarnas äpplen blir till jättegott äppelmos, och passa på att ge bort en burk eller två.

Eller varför inte ketchup?

Ketchupflaskorna är inte bara störiga att hälla ur, de är också nästan jämt gjorda i plast som tar massa plats i återvinningen. Irriterande. Kanske har du lyckats ovanligt bra med fönsterodlingen av tomater, eller har du kanske ett växthus och kan odla rejäla mängder? Finemang, gör din egen ketchup och få i dig mindre socker än vanligt till grillkorven av bara farten! Ketchup kan lätt bli nya gåbort-presenten när alla dina bekanta har tröttnat på kakapåburk.

Sallat. Sallat. Sallat.

Om man är det minsta intresserad av att äta sallat får man en klump i magen av att behöva köpa den gramvis i uppblåst plastpåse – och sallat blir då en av de viktigare grödorna som du kan odla hemma. Odla tätt i djup låda i trädgården, och ha alltid några nya plantor på gång så att skörden delas upp över hela sommaren. Sallat växer förhållandevis fort, och flera kålsorter (pak choi någon?) blir bara godare av att växa in i kallare perioder. Även fältsallat, även kallad vintersallat eller mache, står sig bra i höstväder! De flesta sallader blir klara inom 40 dagar, och du kan skörda från samma planta generellt sett fyra gånger – sedan byter en ut till en ny planta och börjar om. Gött!

Om du fortfarande använder smörpapper kan du sluta nu

Nu finns ”papper” som i själva verket är ett vaxat muslintyg för att maten ska kunna behålla lite spänst. Abeego och Bee’s wrap finns att köpa från webbutiken Lapland eco store.

Kompostera mera

Tänker ni också att om en bara hade en mat-tork-maskin så skulle jag minsann kunna göra mitt eget naturgodis av bananerna som blivit bruna? Men det kommer ju inte att hända eller hur? Just bananer finns det ju i och för sig så mycket annat bra en kan göra, som att frysa in i slantar för smoothies eller baka en banankaka (länk till Leila Lindholms recept), men annars… släng alla matresterna på komposten. Ge tillbaka till jorden med gott samvete. Nu finns det till och med engångsblöjor som går att kompostera!

 

Här finns fler tips om hur en kan minska soporna, till exempel i affären!

Publicerat

5 saker du kan bli självförsörjande på

Så blir du självförsörjande på solrosfrön - Alternativa Höga kusten

Äntligen planteringstider! De flesta av oss i Höga kusten har tillgång till trädgård och källare med extra frys – vi har alltså stora möjligheter för att odla så vi kan bli självförsörjande på något!

Att vara helt självförsörjande tar mycket tid och framför allt engagemang, och tycker man om sitt dagjobb finns ju ingen anledning till att kämpa med djur och trädgård när butikerna tar in allt mer ekologiska produkter. Men en del saker är lättare att odla eller göra själv, än att hitta köpealternativ som passar både plånbok och miljö.

1. Koka egen buljong

Minimera skumma tillsatser och maximera näringen genom att göra egen buljong! Buljong är så mycket mer än en kub med smak, och den kokas på matrester. Klimatsmart!

Koka egen grönsaks- och köttbuljong från sajten Släng inte maten

2. Odla egna bladgrönsaker

Många av de stadiga grönsaker som grönkål och dess kompisar, blir bara godare av att stå kvar i odlingsbädden en bra bit in på vintern. Det innebär att du har en perfekt förvaring av dina färska grönsaker som helt överträffar butiken, och du kan själv styra tillgången! Odla tätt och i olika nivåer enligt exempelvis permakulturodlingens modell, så kan du odla rejäla mängder grönt och slippa en del av det tidsödande ogräsrensandet.

Odla egen grönkål till jul (fram med fröpåsarna redan nu) från bloggen Skillnadens trädgård

3. Odla örter i fönstret

Smacka upp ett gäng krukor i ett soligt fönster och kör! Passar jättebra att börja med nu när solen börjar bli mer trovärdig. Frys in skörden allteftersom i iskubformar (man kan blanda med nån matolja) så är de lätta att kasta ner i vårgrytan eller vad det kan behövas till. Att frysa örter är det bästa sättet att bevara den färska smaken, men det går givetvis bra att torka också.

Allt om skörd och lagring av örter från alternativ.nu

4. Leve solrosen, och skörda egna solrosfrön

Så enkelt att så att ungarna kan göra det på dagis, och så gott både för fågel och människa. Kasta över ett gäng i morgonfilen eller gröten! Solrosor är enligt undertecknad bland de vackraste blommorna i hela världen och växer gärna vid en solig vägg eller klippa.

Ett av alla härliga recept på solrosbröd finns på Jennys matblogg.

5. Göd din egen kyckling

Kycklingkött är bland de mest klimatsmarta animaliska proteinet, och bor en på landet har man plats för en liten kycklingfarm! Även i villaområden brukar det gå bra, men då får man strunta i tupp. Om det känns obehagligt med tanken att slakta själv så kan man tänka på att första gången är värst, och att man genom slakten slipper köpa trängselkyckling i butik. Hönsbajs är även skit-bra gödsel till odlingar och rabatter! Det finns dessutom en mängd olika hönsraser som i industrin aldrig får en chans, men som du kan hjälpa till att säkra överlevnaden på genom att de får bo vid din husknut.

Det finns en hel del fantasirika hönshus att hitta på till exempel Pinterest, men det finns även enkla varianter av att hägna in en oanvänd lekstuga eller återanvända morsans gamla husvagn. Vill du bygga själv finns färdiga paket i bygghandeln, eller så kan du skapa ett kretsloppshus! Antingen utifrån den här planen (pdf från Svenska lanthönsklubben) som är vanlig, eller så gör du som Eija utanför Sollefteå och gör plats för hönorna i växthuset över vintern. Hönorna värmer upp sitt växthus riktigt bra med sin egen gödsel, som sedan ligger redo till våren att odla i.