”Skogsägare utan ekonomiska intressen i skogsindustrin (exv. privata skogsägare, på engelska kallade NIPF/non-industrial private forest owners) kan troligen inte få någon avkastning på sina investerade pengar om de använder traditionellt/standardmässigt trakthyggesbruk på svaga marker (≤G22 och ca ≤T20; Figur 5), vilket omfattar majoriteten av skogsmarken i inlandet norr om Dalälven (Skogsdata 2019). Detta trots att studien antog exv. att markberedning bara kostar 1000 kr/ha (normalt kostar markberedning åtminstone det dubbla), röjning bara 2000 kr/ha oavsett bonitet, och att alla planterade plantor är förädlade och växer med en 24% tillväxtökning (dvs inputparametrarna för trakthyggesbruket var generösa).”
Ögnar igenom rapporten för hyggesfritt skogsbruk, här finns så mycket spännande insikter!
För vilka tjänar då på trakthyggesbruket? Delägare i industrin.
De utökar ju intäkterna med sina inkomster från träförädlingen som ju drivs av respektive skogsbolag. Detta är ju ingen revolutionerande nyhet, långsiktiga privata skogsägare mumlar ofta om det här förhållandet mellan tänderna. Spännande väntan att se om virkespriserna i handeln någonsin kommer landa i ökad ersättning hos skogsägarna. Jag förstår inte varför man inte då vill stick it to the man (industrin) genom att införa hyggesfritt skogsbruk på sina marker, söka sig till fristående mindre förädlare framför allt av virke..?
”Och har man då skogsmark med svaga boniteter, då bör man inte bedriva standardmässigt trakthyggesbruk på dessa arealer. Hellre bör man bedriva hyggesfritt skogsbruk där, för att åtminstone få någon avkastning på sitt kapital!” skriver Ersson i rapporten.
De förhållanden där Erssons sammanställning har visat att hyggesfritt skogsbruk kan vara mer lönsamt än trakthyggesbruk i den boreala skogen inkluderar följande:
- på svaga marker/låga ståndortsindex (Krekula et al. 2018);
- vid höga skogsvårdskostnader (Tahvonen & Rämö 2016);
- när räntan är hög (Tahvonen et al . 2010; Tahvonen & Rämö 2016);
- när rotnettot urholkas, dvs när höga drivningskostnader och låga virkespriser driver mot ett extensivt/lågkostnads-skogsbruk (Scott 1982; Benson 1988);
- när riskerna för skogsskador är höga (Pukkala 2018), exv. stormskador (Pukkala m.fl. 2016).