Jag har efter några flytter snurrat till mitt medlemsskap i Friluftsfrämjandet, och i mitt samtal med medlemsservice fick jag höra ett förvånat ”oj det var långt!” i och med att jag senast har flyttat från en Stockholmskommun till Örnsköldsvik. Långt? Halva Sverige är ju kvar?

Jag kan vara snäll och tänka mig att hans reaktion handlar om att det är färre som flyttar ut från Stockholm än in, antar jag, men nu är julen över så jag tänkte passa på att vara lite mindre snäll.

Hans reaktion kan också illustrera det problem som jag känner finns inom begreppet friluftsliv. För det har ju snarare blivit synonymt med friluftsturism, och trots att Höga Kusten är ett av de mest expansiva friluftsturismområdena just nu kände alltså den killen jag pratade med att det var lite konstigt att flytta ”så långt”. (Till hans försvar- tills han hörde att jag flyttade hem. ”Ja då förstår jag”.)

Friluftsliv för mig är att kunna gå ut genom dörren och insupa frisk luft enkelt uttryckt. Jag ställer mig lite skeptisk till prylhets och tycker det duger bra långt att promenera i skogen med ett par rejäla gummistövlar. På en dagstur hemmavid har man ju inte med sig mängder av packning så att man skulle behöva till exempel extra ankelstöd från en hög (och kostsam) vandringskänga. Om man är ute ofta kanske man inte ens behöver det där ankelstödet ens på längre turer i och med att man tränar upp musklerna i ankeln… Men det är en annan text.

När jag häromdagen sökte på mig själv på hitta.se, saker man gör när man är tankspridd, blev jag informerad om att jag bor 3749 meter från ett grönområde. Om jag betalar en slant kan jag planera mitt nästa friluftsäventyr med hittas friluftskarta! Men om de inte kan se skogen som jag har nästan rätt in i verandan så känner jag inte så stort förtroende för deras kunskaper om friluftsliv. Med ”grönområde” verkar de helt enkelt mena det närmaste naturreservatet. Det här går ju faktiskt helt emot den svenska synen på grönområde, eftersom vi genom allemansrätten får gå och hänga vid vilket grönt område som helst så länge det inte är i en trädgård. Det är ju också någon form av symptom – är det den urbana normen som slår igenom i friluftslivet? I detaljplanerade, urbana, områden är ju det gröna inte alltid fritt.

Det finns en begreppsförvirring i det här, som gör friluftslivet mer snävt och dyrt än det ska behöva vara.

Friluftsfrämjandet tänker jag står för just värnandet av allemansrätten, och inspirationen för nära möten med naturen. Med lokala föreningar får vi möjlighet att dessutom träffa likasinnade. Men det var ganska uppenbart att medlemsservice ligger i Stockholm, om jag ska lyssna till dialekten på killen som svarade i telefonen idag. Blir det bra det? Även Naturskyddsföreningen har sitt rikskansli beläget i Stockholm.  Stockholm är unikt på sitt vis, få stora städer i världen har ju så mycket grönt att röra sig i, och så nära. Du kan ta pendeltåg rakt ut i skogen. Men man missar ibland, i ivern att locka ut, att JAG inte ens behöver ta något tåg. Att jag för att kunna vara aktiv i föreningarna måste åka ut från det gröna och in i de gråare samhällena.

Ur den synvinkeln så är det väl ganska självklart att i alla fall Friluftsfrämjandet hänger i städer och samhällen, jag behöver inte hjälp med att komma ut jag är ju redan ute. Men de aktiviteter som friluftsfrämjandet står för är ofta pryligt och sällan skogligt. Jag älskar att de gör pryliga aktiviteter tillgängliga för den stora massan, vi kan inte ha ett friluftsliv där man måste köpa på sig en massa utrustning för att ha en chans att utöva det. (Jag tänkte skriva ”låt de som har råd köpa på sig allt de vill”, men de behöver ju faktiskt också ett bättre alternativ till att köpa själv i och med att vi måste ställa om vår livsstil. Ingen kommer undan!)

Jag funderar också på hur förändringarna i skogsägande påverkar bilden av vårt fria friluftsliv. I delar av Höga kusten lär det fortfarande vara en ganska stor andel så kallade bondeskogar – förhållandevis små skiften som hör till ett tidigare självhushållande jordbruk, eller lite större skiften sammanfogade av skiften från uppköpta småjordbruk som försörjer en modern bonde. Detta parallellt med det som blir vanligare – stora skiften som ägs av stora bolag eller enskilda/riskkapitalister, sammanfattningsvis; utbölingar äger skog som de själva inte upplever. I den förlorade relationen till skogen, tror jag att samhället tappar relationen också. Att man inte ser skogen för alla träden, och därmed blir mer beroende av friluftsfrämjandet och marknadens version av Friluftsliv och natur.

Jag kan gå barfota från sängen och upp på slänten och ut på stigen, men där börjar det bli lite stickigt av barr och taskiga tjocka stjälkstumpar. Att det är förvånande för någon inom friluftsfrämjandet, eller att min närmaste skog inte får plats i hittas friluftskarta, gör mig liksom lite deppig. Alternativt beslutsam.

Estrid magazine, ett svenskt livsstilsmagasin som går att läsa på datorn. Pysselfokus sägs det, men jag fastnar mest för de spännande personer som intervjuas och tillåts bre ut sig.

Väglöst (facebook) en prylfri tidning om friluftsliv och hållbara, uthålliga äventyr. Går att läsa på webben men betala ändå vetja!

”Det enkla naturnära friluftslivet kämpar en delvis ojämn kamp mot sportifiering, kommersialism, datorspel och stora gruppers ovana och brist på stövlar.”

BOOM vilken käftsmäll att läsa den tyvärr lite krångliga men viktiga pamflett om friluftsliv som revolt, utdrag ovan. Kommer från föreningen Argaladeis hemsida. Föreningen är ett spännande alternativ till de mer pryltokiga friluftsföreningarna, jag nämner inga namn.

The writing of Silent spring: Rachel Carson and the culture-shifting courage to speak inconvenient truth to power ah, så lämpligt att läsa om författaren till boken som förändrade världen, nu när vi behöver STEP UP A NOTCH…

När vi liks är på ämnet. Pella Thiel och Omställningsnätverket – Bring it!

1. Svårt men viktigt – lägg ifrån dig telefonen!

   I alla fall på landsbygden har vi ju inte längre några fasta telefoner, men låt oss behålla iden om att ha telefonen på en fast plats. Våra telefoner är ju inte helt trådlösa heller, de behöver laddas. Skapa en plats för laddning, där du också kan lägga ifrån dig telefonen medan du är hemmavid. Jag hittade min telefon i sonens strumplåda igår, efter några timmar av undantryckt panik. Det kan också vara en anledning till att hitta ett bra hem för telefonen.

2. Kan du ersätta några av telefonens funktioner med nåt gammeldags och analogt?

   För egen del tänker jag skaffa ett armbandsur när som helst. Det kan väl inte bara vara jag som en halvtimme senare – när jag lägger undan telefonen efter att ha googlat en skådespelares namn, bråkat med någon på facebook, kollat upp ett recept, uppdaterat shoppinglistan, himlat med ögonen åt aftonbladets rubriker innan jag klickar in mig på skiten – inser att jag fortfarande inte vet vad klockan är. Och att det var därför jag plockade fram telefonen från första början. Skärpning på det!
   Och förresten. Hellre tv-spel än telefonspel. Spela ordentligt om det är det du vill, och släpp det sen.

3. Stäng genast av notiserna om du inte redan har gjort det!

   Det krävs en enorm viljestyrka att inte ”bara kolla” när facebook blippar upp på skärmen, och shit, det har dykt upp nåt skoj på blocket också. NEJ. Stäng.
   Ett alternativ är att stänga av internet på telefonen för att vara tillgänglig för telefonsamtal och sms men få en paus från notiserna och ja, internet.

4. Stäng av alla signaler när du liks är igång.

   På dagens telefoner kan man ställa in så att om någon särskild ringer så kan telefonen signalera, fast den i övrigt är tyst. Det blir ett slut på att svara och slösa tid på nån som erbjuder dig ett ”eftertraktat” erbjudande. Ring upp de som du vill prata om, eller skicka sms för all del. En extrem typ som jag själv har aldrig på signalerna, och får därmed svårt att få tag på telefonen när den gömmer sig i strumplådor,  så min rekommendation för vanliga dödliga är att slå av signalerna långa stunder på dagen. På jobbet (självklart för många, men ni andra…), under bilresan, efter middagen. Vilken stund behöver du ha lugn och ro? Hela helgen?

5. Skaffa en riktig hobby.

   En av mina gurus Katy Bowman har i en artikel beskrivit fidget spinners som en slags snabbmat för handens rörelsebehov, som en konsekvens av dagens moderna liv där vi inte behöver göra nästan någonting alls med våra händer. Vi behöver inte ens knäppa med fingrarna för att få kyparens uppmärksamhet, nu när Pinchos har dykt upp med sina appbeställningar! Genom att ge händerna den aktivitet som de längtar efter – få skriva dagbok för hand, färglägga sådana där mindfullness-teckningar, skruva på en ångmaskin eller odla mat – så kanske vi täcker in ett behov som vi har glömt bort tack vare att telefonen, den jäveln, täcker in så många behov på en och samma gång. Ofta tar man upp telefonen för att man har lite tråkigt. Bara skräp på teve. Finns det nån att bråka med på facebook? Japp, alltid, så hitta nåt annat att göra som ger dig positiv energi i stället. Handarbete eller slöjd kanske? En skärmfri hobby bör det vara, det säger sig självt, men jag kan tillåta research på skärm. Lägga pärlplattor kan vara kul, särskilt om man skriver ut egna pixliga bilder att ha som mall!

   

6. Sök dig till miljöer där telefonen inte hör till.

   När jag fick min första smartphone tyckte jag om att den var för stor för min byxficka, då var jag tvungen att lägga den bak i ryggsäcken och inte ta fram den förrän jag hade anledning. Nu har jag dock oftare handväska än ryggsäck, och telefonen är sjukt nära… Dock ej på promenad i skogen. Där har jag sällan eller aldrig handväska, och det blir då naturligt att släppa telefonens grepp. Men när man ser nåt snyggt som man vill fota då?!

7. Skaffa en separat kamera och idka mindful fotografering.

   Den här punkten kanske hör till nummer två egentligen, men jag tycker den är så viktig så den får en egen punkt. Mobiltelefonernas kameror är sjukt bra, och med de digitala hjälpmedel som finns i telefonernas kameraappar så ligger vanliga kameror givetvis risigt till. Jag vet. Med småbarn och djur händer saker fort, och försvinner fort. Då är det så skönt med mobilens kamera, snabbt upp ur en ficka och så är stunden förevigad för alltid. MEN, de där stunderna dränks ju ändå bland alla andra stunder! Tänk i stället som en amrikansk (sic!) hemmafru som samlar material till sitt scrapbooking-album, bestäm i förväg vilka händelser och speciella dagar som passar att fota. Barnens första dag i skolan? Släktingars födelsedagar? Semester? Fota då det, och gör det ordentligt. Beställ utskrifter för album eller bygg ihop egna fotoböcker med minnena. Lägg till några foton från vardagslivet och så är du klar. Många minnen gör sig till och med bättre i huvudet, eller nedskrivet för hand i en dagbok. Ge de största minnena största uppmärksamhet, ta med en riktig kamera och skriv en bildtext till albumet, ställ upp i bokhyllan och känn dig stolt och nöjd.

8. Känn dig själv och carpe jävla diem <3

   Arg, ledsen, irriterad, överlycklig. Våra telefoner är med precis överallt, och de blir ett ting att bolla känslor med. För att inte tala om sociala medier, herregud så mycket känslor! Lägg känslorna utanför telefonen, lär dig att trösta dig själv igen istället för att söka tröst i telefonens distraherande aktiviteter. Även när vi är särskilt överlyckliga, så förevigar vi det nu för tiden på sociala medier. Skippa det! Använd på sin höjd telefonen för att ringa någon och berätta om vad som har gjort dig glad eller ledsen. Om du absolut vill dela på sociala medier, jamen skriv ner skiten analogt i ett anteckningsblock och gör det sen! Carpe diem.

9. Schemalägg internet.

   Antingen för hand, eller genom att begränsa en router där hemma. Nu kan du smacka fram de där anteckningarna du har samlat på dig, och lägga ut på instagram med bilden som du har tagit med din vanliga kamera. Eller starta en gammal hederlig hemsida att lägga upp saker och minnen på, istället för de hetsiga sociala medierna typ facebook. På en hemsida bestämmer du själv när du postar, och andra väljer själv när de vill läsa eller titta. Inga påträngande notiser (fast det går att få om man nu absolut vill) för någon inblandad, och framför allt så är det lättare att fokusera på vad du har tänkt göra. Det rullar inte upp en veckas foton från kreti och pleti bara för att du har lagt upp en bild på morgongröten (instagram), och du blir inte matad med facebookvänners diverse missnöjen och uppdateringar bara för att du ville skriva ”men gu va fint väder det vart”. Fokusera ditt engagemang.

10. En skärm i taget!

    Sluta multitaska. Om du vill flippra med telefonen fast teven är på så är det nog inte tillräckligt intressant på teven. Men du vill ha nåt behagligt ljud i bakgrunden? Skaffa en radio! Att se på teve kan också vara ett sätt att minska telefonanvändningen, genom att medvetet se på program som man verkligen är intresserad av. Spela in. Streama. Utnyttja de olika tidsfördriv som finns, som tidigare nämna hobbys (nummer fem), men även teven gubevars. Utnyttja tidsfördriven ordentligt, och våga ha lite tråkigt däremellan. Tänk på vad vi säger om barn, har de aldrig tråkigt kommer de heller aldrig på något att göra. Varför skulle inte det gälla för vuxna också?

fniss från naturskyddsföreningen  :*