Att man skickar ut fakturor på icke utförda livsmedelsinspektioner hör till vardagen, och har beskrivits som en ibland tung utgift för mindre matproducenter. Fler lokala producenter av mat tänker jag mig är en viktig del av omställningen, och det kan vara en viktig inkomstkälla på landsbygden. Det har alltså sina poänger att värna de små producenterna, utan att för den delen tumma på livsmedelshygienen och inspektionerna av den.. Men nu var det ju alltså inte besök, utan årlig avgift utan att få nåt besök. Som medborgare och konsument vill jag ju framför allt ha inspektionerna..?
Så till coronatider och panikomställning av all möjlig konsumtion, vilket slår hårt mot alla men särskilt mot de mer känsliga mindre producenterna. Fastän det är de som har seglat upp i krisen som lokalsamhällets möjliga hjältar och trygghet. NU, beslutar man om prishöjning av årliga avgiften med FÖRTI procent!
Allehanda har skrivit en artikel om Gide get i Örnsköldsvik och hur de hanterar prishöjningen.
”Livsmedelsverket har ännu inte varit på hennes gård och vanligtvis brukar de bara besöka den i cirka en timme per år. Ändå har hon redan fått en faktura för åtta timmars arbete.”
13 000kr sådär på en höft, det har väl alla tillgängligt?
Enligt Livsmedelsverkets kontrollchef Eiríkur Einarsson så får de inte fakturera för de faktiska besöken, utan de måste slå ut kostnaderna för hela deras kontrollverksamhet (sånt som de gör på kontoret i förväg och efterhand till exempel) på alla aktörer utifrån storlek osv, varav bara några faktiskt blir kontrollerade. Då kan själva kontrollen såklart diffa i tid jmf med det som står på årliga fakturan. Okej då. Men avgiftshöjningen? 40%?!
Ur artikeln:
”Borde ni inte ha diskuterat avgiftshöjningen med branschen innan den infördes?
– Det borde vi naturligtvis ha gjort. Vi vill väldigt gärna ha en bra dialog med branschföreträdare. Jag tror att vi kanske underskattade behovet av information i det här fallet, säger Eiríkur Einarsson.
Har ni fått många reaktioner på förändringen?
– Ja och det är kanske inte oväntat att folk hör av sig när man höjer deras avgift med 40 procent, säger Eiríkur Einarsson.”
NO SHIT Eirikur att ni underskattade behovet av information! Man verkar också ha bristande kunskaper kring mindre livsmedelsproducenter och deras bransch. ”Vi vill gärna ha en bra dialog…” mhm.
Alltså det låter ju fint men uppenbarligen finns det inte med i några planeringar att föra någon form av dialog med någon i branschen.
Som konsument funderar jag nu på hur det här går ihop ekonomiskt.
Livsmedelsverket är ju offentlig verksamhet, får de inga pengar från staten för sina inspektioner? Är det alltså branschen själva som ska bekosta allt? Samtidigt som alla ropar efter en ökad inhemsk produktion så finns det ingen politik kring att underlätta för de som faktiskt producerar maten? Det här handlar ju inte ens om problem kring inspektion eller att man motsätter sig inspektioner eller beslut, BARA avgiften. Som att livsmedelsinspektionens avgifter och upplägg bygger på stor och inkomstbringande verksamhet. Men inte ens de stora aktörerna kan ju dra in så himla mycket vinster i och med att vi generellt betalar för lite för svenskproducerad mat, betalningsviljan/förmågan finns helt enkelt inte hos tillräckligt många konsumenter.
Jag vill ha ett Livsmedelsverk som gynnar omställningen. Som gynnar hållbar svensk produktion.
Mindre livsmedelsproducenter är mer beroende av alternativa marknader för sin försäljning, till exempel torgmarknader och direkt till restauranger, i och med att deras volymer inte passar för stormarknaderna. Under våren har både torgmarknader och restauranger blivit drabbade av åtgärder för att minska smittspridningen i samhället, viktiga åtgärder som i sig redan har slagit hårt mot de här små producenterna. Det är ju direkt smaklöst av Livsmedelsverket att höja avgiften 40% utan förvarning, NU.